Dagens Nyheter – 20 januari 1873, sida 1

en ära, som för minst fjorton veckor höll deras ryggrad i ett rådbråkadt tillstånd. Officiela tidningen för mnästlidne lördag förkunnar vidare, att konungen i nåder befallis någonting i afseende på ordningen vid den när riksdag öppnas vanliga processionen från slottet till Storkyrkan och från Storkyrkan till riksgalen, samt att deltagarne i denna procession Sfå, med nådigt tillstånd, i kyrkan behålla sira öfverplagg. Detta senere tillkännagifvande är isynnerhet märkligt. Det innebär nämligen ingenting mer eller mindre än att hang majestät Sveriges konung, com ju icke eger makt i vädret, ändock eller just derför alltid bar makt öfver ett antal af sina undersåters lif och död. Det är nämligen icke blott antagligt, utan alldeles säkert, att om det fölle hans majestät in att befalla, det inga öfverplagg vid sådana tillfällen finge begagnas, så skulle detta vara så godt som en absolut dödsdom för åtskilliga dignitärer, att icke säga alla embetsmän, som riksmarskalken kommenderar i kyrkan. Ehuru detta officielt upprepade tal om den kungliga Snåden, hvilken, liksom enkans bekanta oljekruka, alltjemt flödar, men dock alltjemt förefinnes i oförminskadt lager, numera endast betraktas som en medeltidsqvarlefva utan all annan verkan än en rent komisk, borde det likväl i den goda gmakens och det sunda vettets namn afskaffas. Vördnaden för en god styrelse skulle derigenom icke minskas i landet, och en dålig styrelse skulle derigenom icke förlora något verkligt stöd eller skydd. Man undveke dermed endast att pråla med någoxiting, som i sjelfva verket är ingenting! Vi veta nämligen numera något hvar, att vi på statsvagnen, med hvilken vi alla färdas och hvilken sålunda är till gagn för alla, alldeles icke åka på snålskjuts och att det icke heller är af gunst ach nåd som den bjelpes fram af några Snådiga4 herrar eller af kunglig majestäts nådiga hästart!