Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 2

i grund och botten den saken att kunna kluta ut sig. Men ridån skall gå upp, och vi begifva oss åter till salongen. Den ena akten följer efter den andra, publiken blir allt mer och mer hänryckt; man förvånas öfver att finna det okonstlade svenska språket så välljudande och klingande; sjelfva enkedrottningen, hon som framför alla hade omhuldat den förra franska teatern, kan ej underlåta att applådera två särskilda gånger, och kungen, fastän sjelf ej älskande musik, gläler sig öfver, att hans operaföretag tyckes vinna så allmänt erkännande, och blir komplimenterad af franska ambassadören grefve Vergennes, som ej kan underlåta att gifva sin förundran tillkänna öfver att, då Stockholm förut ej haft någon svensk teater, Xpå en gång se en sådan uppstå med en sådan grad af fullkomlighet och med en sådan prakt4, Kl. 10 var spektaklet slut, således en timma senare än den här förut omtalade förordningen medgaf; men hvem skulle vilja röra upp himmel och jord för så litet — inte vi åtminstone. Efter spektaklets slut sände kungen en dyrbar gulddosa till fru Olin, såsom ett vedermäle på hans erkännande af den stora anpart hon hade i att operan kunnat blifva uppförd. Först den 8 februari syntes i Nya Almänna Tidningar4 ett slags recension och redogörelse öfver pjesen och utförandet; man hade den tiden ej så brådtom med att få reda på dagens nyheter. Äfven Gustaf III skref en recension redan dagen derpå; den var troligtvis ämnad att anonymt införas i någon tidning. Huruvida den blifvit det, känna vi ej. Den är skrifven i brefform, och vi vilja här meddela några utdrag ur densamma. På så sätt kommer den då åtminstone efter sekel in i en tidning. Det är förundransvärdt, heter det, Churu det har varit möjligt att på en så kort tid tillskapa aktörer, hvilka med goda man6r och anständighet visa sig på teatern, och ibland hvilka de förnämsta spela med själ och mycken behaglighet. Fru Olin har mycken noblesse i sitt spel, en fördelaktig figur och mera vana på teatern än man kunde vänta af någon, som visar sig der för första gången. Min herre känner hennes röst och i hvad för en hög grad hon är i musiken mäktig. I den första samt i den tredje och femte spelar mycken konst och behaglighet, besynnerligen i alla de ställen, hvarest någon fiert eller förakt skall visas. Man bör med skäl vänta, att hon med mera öfning blir en stor aktris. Kanslisten Stenborg förenar med en ganska behaglig figur mycken kännedom i musiken, ganska mycken grace i sitt spel och en fin känsla af sin roll. Det vore för vidlyftigt att nämna alla de andra aktörerna; deras röster äro behaglige, och med mera vana vid teatern skola de kunna framdeles underhålla det behagliga intryck, de redan gjort på allmänhetens sinne. Med ett ord, det är fägnesamt att se, att vårt Svenska Skådespel på en så kort tid vunnit sådan förkofran. Dansörerne och dansöserne äro ej obehaglige och dansa med accuratesse; de lofva att blifva med tiden ganska goda. Jag talar ej om hr Gallodier och m:me 8oligny, hvilkas talents m. h. redan känner. CMen sedan jag nu gifvit det rättmätiga. beröm, jag skyldig är, tillåter väl m. h. mig att kritisera allt det öfriga. Sjelfva kompositionen af poemet (—libretton) synes mig vara nog absurd. Jupiter, hvilken som den förnämste och mäktigaste bland gudar hade bort synas med den dignit6, som dess storhet fordrade, visar sig i första akten blott för att störa de nöjen, gom Neptun hade tillagat för Thetis. Han kommer ganska mal-å-propos, och då han det märker, i st. f. att be gudinnan om ursäkt, så regalerar ham henne med dunder och blixt, åska, storm och ett slagregn, hvilket hade säkerligen ganska mycket incommoderat gudinnan, om hon ej försigtigt gått bort, och om ej maskinisten för höflighets skull ej dermed låtit hafva. anstånd, till dess Neptun hunnit sjunga en. lång aria och satt sig med all beqvämlighet: i sin vagn för att fara ner, ty då hade han. likgom hans suite passerat ganska illa sin tid. Det är sannt, att åskan och blåsten höras nog långt ifrån, och att man kan gissa till att det blåser, ty för hörseln är det knappt ett behagligt östanväder. Lyckligt-. vis finnes det i boken), hvarest det star att det skall storma. Men det är ingrating ännu; här sker i andra akten ett Blörre mirakel. Der får man höra ett Echo, som ej gensvarar de sista ord, som Doris sjunger; det hade varit för trivialt, Men Echo sva