Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 2

oo AV låtenket och att icke besvära honom med andra frågor än dem, gom ovilkorligen hörde: till lektionerna. Om deras lilla arbetsoch handelsaftär talade de uteslutande med maras sell Österman, som då och då för detta än damål besökte dem och hvilken de snart lärde älska som en moderlig vän. Deras stilla, men obemärkta lycka lixnade en molnfri sommardag, men denna sälllet var inte nog för den sydländskt lifliga Claras. Hon började längta till denna lockande hufvudstad, dit hennes dockor så ofta gjorde vinstbringande resor; hon började längta efter sjelf. ständighet, och tyckte nästan att Ae båda systrarnes position liknade ett par nådebjong förödmjukande beroende. Tacksamheten blef henne till slut en tryckande börda, och den tystlåtne beskyddaren, till hvilken hon knappt vågade tala, föreföll henne någongång som en förklädd fångvaktare. Kanhända hyste den lidelsefulla flickan också någon känsla af afund rot välgöraren, hvilken började fånga så stor de! af systerns tillgifvenhet. Det föreföll henne, som oms detta vore ett ingrepp i hennes naturliga rät— tigheter, hon, som så länge varit g mor än ena äldre syster för tog vid föräldrarnes dödsbj En afton, efter sla