Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 2

händer, hvilka blott ett par sekunder fängslat syskonens, och uppmanade den tyste med en bönfallande blick att tala ånyo. Men Clara, Bom tyckte att tystnaden blef alltför tryckande, afbröt den med ett ironiskt leende, i det hon yttrade: SGrosshandlaren tilltalar och varnar oss; som om han vore en grånad vis, i stället för en ung man, som inte räknar särdeles många år mer än jag. De faderlösas far mäktar nog baskydda 0ss i den ena staden lika väl som i den andra, och då det nu tyckes vara Hans vilja och beslut att vi ska sköta oss sjelfra hädanefter såväl som under de långa svåra åren närmast våra föräldrars död, så tycker jag att just vår välgörares långa bortovaro är oss en ökad anledning att sjelfva — näst Gud —taga hand om våra öden. SAck, nej, jag följer hans råd och jag lyder dem i allt! hviskade Eleonora, i det hon, förgätande sin blyghet, smekande klappade Joachims hand. COch du följer och lyder mig, såsom din andra mor — så lofvyade du våra döende föräldrar. Ciara Fransoni yttrade dessa ord med en värdighet och bestämdhet, som snarare anstodo en i lifvet pröfvad qvinna än en ung flicka på sjutton år. Så ske Guds vilja!S hviskade Joachim med djupt allvar. Jag har blott velat vaj som utan nödtvång kasta sig i