Dagens Nyheter – 18 januari 1873, sida 2

Emellertid hoppas jag att detta olycksaliga beslut icke sättes i verkställighet före min återkomst och innan jag hinner styra och ställa för ert bästa deruppe iden stora gyndahärden.4 Clara, som dömde af Joachims sätt att yttra sig, började befara att deras fromme och gudfruktige välgörare tillhörde den religiösa sekt, som redan hade så många anhängare i staden, men hvilkas dystra verldsåskådning så föga öfverensstämde med den lifliga ungmöns, och hon fann i denna fruktan en ökad anledning att undandraga sin unga syster det välde Joachim redan tycktes ha tillvällat sig. Hon afbröt derför tvärt det ömtåliga samtalsämnet och sporde med tillkämpad glädtighet: Jag tyckte att herr grosshandlaren nämde något om ett piano? 4Ja, det skall stå till er tjenst redan i morgon. Systrarne slogo armarne om hvarandras lif och uppgåfvo ett fröjderop. Det är ett gammalt, men godt instrument, fortsatte Joachim. Jag utbytte det för två år sedan mot mitt dyrbara piano såsom möbel i min lilla salong, men jag har sedan dess haft det utlånadt åt en ung förhoppningsfull musikus, som nu i Stockholm fått en fördelaktig anställning. Jag låter endast flytta instrumentet från hans hem till ert, tillika med ett paket med noter, men jag gör det först i skymningen, på det ej så många frågande