Dagens Nyheter – 17 januari 1873, sida 2

hon bespisade personer, som blifvit föremål för Joachims välgörenhet, och inte heller första gången hon funnit att hennes unge herre slösat sin godhet på otacksamma. De välsmakande anvrättningarne förtärdes med god aptit af de uthungrade resenärerna, och lilla Eleonora svarade med oskuldens hela frimodighet på alla de snärjande frågor mamsell Österman under sup6n framställde, medan återigen den äldre systerns sköna ansigte stundom öfverfors af en både harmens och blygselns rodnad vid de spörjsmål om systrarnes framtidsfunderingar, som tidt och ofta gjordes af den nyfikna husrådinnan. 4Föräldrarne voro således alldeles utfattiga? suckade mamsell Österman, under det hon medömkansfullt vaggade sitt runda hufvud. Vår far var en aktad tjensteman, han var kamrer. Men då han var för ärlig att begagna sig af de orättfärdiga sportler, gom riktat hans företrädare, blef han på en gång fattig och förföljd af förtalet. Han gaf sina båda döttrar den bästa uppfostran de kunde få för sina år, men han lemnade dem endast armodet i arf, då han ett par dagar före vår älskade mor af kolerafarsoten plötsligen rycktes i grafven. Systrarne sköto nästan samtidigt ifrån sig det rara tebröd de ämnade spisa, ty smärtan gjorde deras bröst för fullt. De sågo på hvarandra med en lång, ionerlig blick, som kom