Dagens Nyheter – 14 januari 1873, sida 1

en leksak, som Eyas lilla flicka lemnat efter sig vid dörrtröskeln. Tant Apollonia Korall, en kusin till Bro88: handlaren Minning och enka efter stadens fordne postmästare, en mager och långskranglig dam på omkring sextio år, trasslade in sina långa och smala fötter i spjälorna på hövagnen och störtade framstupa ned för dagens hjeltinna, tappande sin :blombukett vid hennes fötter och ströende ut en strut full med bigaråer öfver mattan framför soffan. CGenera dig inte, alterera dig inte, söta Eva! Jag stötte mig inte alls. Har den äran, der jag ligger, på födelselagen. Lycka och välsignelse, guld och gröna skogar! Mina stac. kars bigaråer från min egen lilla trädgård, se så de rulla af vördnad vid dina fötter, rulla och gratulera!. Min välsignade närsynthet! Hvad var det för försåt vid dörren? Glömde min lorgnett i brådskan derhemma. God morgon, god morgon! Men vid anblicken af tant Apollonia Koral) icke blott förstummades Joachim den tyste, han reste sig ögonblickligen från soffan, uppsnappade en plats för sin tåspets mellan de rullande bären på golfvet, och tog derifrån en väldig sats, som flyttade hans person snedtöfyer den liggande damen. Han grep i förbifarten sin hatt och försvann. CHvad var det? Hvem var det?4 skrek den öfverhoppade -med gäll stämma, under det att Eva bhbjelpte gumman åter upp från golfvet