Dagens Nyheter – 14 januari 1873, sida 1

Eger en af riksdagens kamrar ati förklara ledamot, hvilkens val blifvit öfverklagadt men af högsta domstolen faststäldt, obehörig att utöfva riksdagsmannakallet? Sedan i 32 8 1 mom. riksdagsordningen föreskrift lemnats om granskning af riksdagsmännens fullmakter inför justitiestatsministern, stadgas i 2 mom. af samma 3 följande: 4Hvardera kammaren tillxommer dock sedan att pröfva behörigheten till riksdagsmannakallets utöfvande ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas fullmakter ej blifvit godkända, än ätven för dem, emot hvilka eliest, tall följd af denna grundlag, anmärkning förekommer. I tredje bandet af justitierådet Naumanns statsförfattningsrätt sid. 362 yttras härom: En sådan pröfningsrätt tillkommer deremot icke något riksstånd, i fall besvär i laga ordning blifvit enligt R.-O. 19 3 öfver ett riksdagsmannaval anförda, i hvilket fall vederbörande myndighets beslut måste afvaktas. Ännu mindre om k. befhdes derom redan gifna utslag vunnit laga kraft eller högste domstolen i anledning af anförda besvär beslutat i målet. Ty en laga kraftvunnen dom eger riksstånd icke bryta ocn k. miste med dess högste domstol fattade beslut äfven i dylika mål länder riksens ständer till underdånig efterrättelse. Emellertid medgifver hr Naumann längre fram i samma arbete, att om, sedan fullmakten är af justitiestateministern granskad, anmärkningar i kammaren förekomma i annat afseende än som blifvit genom kraftegande utslag afgjordt, kammarens rätt att i detta afseende pröfva den valdes kompetens inträder. Likaså, om den valde, senare än myndighetens utslag fallit, kommit i sådan ställning, att han dåmera ej är behörig, t. ex. om han gjort konkurs. Vi tro dock, att denna hr Naumanns grundlagstolkning icke håller profvet vid en noggrann granskning. Först och främst bar denna tolkning ordolydelsen emot sig; ty enligt denna tillkommer det kammaren att afgöra hvarje anmärkning utan undantag, som till följd af riksdagsordningen, der föreskrifter om riksdagsmannaval lemnas, kan mot en ledamot framställas; och grundlagarne skola tolkas efter ordalydelsen. Vidare leder 90 3 regeringsformen just till den slutsats, att en riksdagens kammare!eger att ändra till och med högsta domstolens utslag i fråga om riksdagsmannaval. TI sistnämda 2 stadgas nemligen, att under riksdagens,