Dagens Nyheter – 14 januari 1873, sida 1

dess kamrars eller utskotts öfverläggningar och pröfning icke uti något annat fall eller på något annat sätt än grundlagarne bokstafligen föreskrifva må komma frågor om domaremaktens beslut. Här förutsättes således, att i grundlagarne skola finnas fall, då frågor om domaremaktens beslut kunna komma under riksdagens eller dess kamrars pröfning, men för närvarande kunna vi icke erinra oss något fall, då enligt grundlagarnes bokstafliga föreskrift domaremaktens beslut skulle kunna komma under riksdagens pröfning, om icke just i fråga om riksdagsmannaval. Det är ock klart, att det är en betydlig skilnad mellan att bryta laga kraftegande dom, hvilket icke ens riksdagens begge kamrar ega, samt att förklara en person obehörig att taga plats i en af riksdagens kamrar. Skulle en kammare icke ega den senare rättigheten, utan i dylikt fall vara tvungen att ställa sig KE. m:ts med dess högste domstol fattade beslut Still underdånig efterrättelse, så vore riksdagens rättighet att deltaga i stiftandet af grundlagarne föga värd; ty högsta domstolen hade då i sin makt att genom en felaktig grundlagstolkning tillintetgöra folkrepresentationens, näst beskattningsrätten, vigtigaste rättighet, den att med regeringen deltaga i lagstiftningen. Det kunde då hända, att hvad riksdagen enhälligt förklarade vara lag af högsta domstolen förklarades vara en dumhet, som ingen bryr sig om. Utan att vilja yttra oss, huruvida, med afseende på de många oformligheter, som, efter hvad vi i fera föregående artiklar visat, förelupit vid afgörande af de sistlidet år hållna riksdagsmannavalen, det just nu Vore skäl att rikgdagens andra kammare visade sig vara herre i sitt hus, ha vi ansett oss pligtiga att åtminstone fästa kammarens uppmärksamhet på den vigtiga frågan. Att uti ett bland de af oss berörda fall, der högsta domstolen icke besvarat en möt ett valprotokoll gjord anmärkning, kammaren är behörig att taga såken om hand, derom torde alla vara ense. fa TN a nn