Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 2

Baron Blixen-Finecke. Det var i Baden-Baden som denne man afled sistlidne måndag. Han hade der under flera år legat fängslad vid ett hopplöst sjukläger. Den aflidne tillhörde en ursprungligen tysk adelsslägt, som emellertid genom giftermål blifvit befryndad med både danska och svenska slägter. Blixen-Fineckes senare hustru, prinsessan Augusta af Hessen Cassel, var syster till nuvarande drottningen i Danmark och han hade med henne en son. Baron Blixen, säger en dansk biograf, var af naturen utrustad med ett lifligt och klart hufvud, och han hade gjort sin uppfostran vid främmande universiteter. I Danmarks konstitutionela lif hade han spelat en roll, hvilken varit föremål för många skiljaktiga omdömen och hvilken icke heller någonsin kunnat göra anspråk på konseqvens. Medan baronen under första hälften af Fredrik VII:s regering såsom ifrig medlem af tgodsegareföreningen räknades till reaktionen, inträdde han, december 1859, i ministeren Rotwitt såsom utrikesminister och minister ad interim för Schleswig, och från denna tid betraktades han, till dess han helt och hållet drog sig ifrån det politiska lifvet, såsom sjelfskrifven ministerkandidat för det bondevänliga partiet, när detta en gång kunde lyckas komma till makten. Baron Blixens verksamhet som minister blef icke af någon lång varaktighet (från 2 dec. 1859 till 24 febr. 1860), enär Rotwitts plötsliga död sprängde den af honom bildade ministören; men icke desto mindre utmärker sig denna korta tid för ett försök att lösa den dansk-tyska striden, hvilket väckte mycket uppseende i Danmark och i en viss krets äfven iSverige samt framkallade många olika och många omilda omdömen. Det medel, hvarmed han ville uppnå detta stora mål, bestod deri, att hans svåger, den dåvarande danska tronföljaren, nuvarande konungen i Danmark, skulle öfvertaga ståthållareskapet i Holstein, hvilket land samtidigt borde få en något mer oberoende ställning till Danmark. Den danska författare, vi ofvan citerat, yttrar i anledning af detta förmedlingsförsök: CHuruvida stridigheterna med Tyskland kunde hafva blifvit lösta genom denna åtgärd, är det nu alldeles lönlöst att undersöka, liksom det är svårt att bilda sig någon bestämd mening om hvad verkan ett något mindre byråkratiskt-högtidligt, men mera artigt och tillmötesgående, d. v. s. kavaljersmässigt, upptridande mot de missnöjda elementerna i hertigdömena och de främmande diplomaterna skulle utöfvat på lösningen af det schleswig-holsteinska trasslet. Men så mycket är säkert, att den litet demonstrativa fason, som var baron Blixen egen och hvilken gaf sig uttryck, bland annat, under den resa, han under sin korta ministertid företog i Schleswig, om hvilken han inlemnade till konungen en berättelse, icks fann nåd för det då allsmäktiga (nationalliberalaX partiet, hvilket aldrig kunnat förlåta den aflidne hans lätta sätt4 och hans missaktning mot den något advokatoriska metod, hvarmed hr Hall i Frankfurt och Berlin förfäktade Danmarks rätt. Från denna tid stod Blixen-Fineckes namn på den nationalliberala pressens svarta tafla, och. hans uppträdande i riksdagen och i riksrådet, af hvilka han i flera år varit medlem, hans deltagande i stiftelsen för CDannevirkeföreningen och hans intima förhållande till 4bondevännernat hafva icke varit egnade att förskaffa honom tillgift. På grund af den aflidnes vänskapliga förhållande till Fredrik VII och Carl XV fortfor han dock att utöfva ett visst inflytande, och hans varningar sommaren 1863 mot att räkna på en svensk-norsk allians visade att han, trots den ytlighet och det lättsinne i politik, hvarför han beskylldes, var bättre underrättad eller bedömde den politiska situationen säkrare än de djuplärda professorer, hvilka då sutto viddanska konungens rådsbord. Vid nuvarande danska konungens uppstigande på tronen drog Blixen-Finecke sig tillbaka från det offentliga lifvet, och