gymnande vind satte vi genast kurs in i hamnen, men väl komna i det trånga inloppet, törnade vi med full fart på ett korallref. Här stodo vi fast med besked. Lotsen fick ej annat straff än att hoppa öfverbord och dyka ned för att efterse hur korvetten fastnat, samt om bottnen var mycket skadad. Under tidon signalerade vi till ångkorvetten att elda upp och komma oss till bjelp. Vår lots, som flere gånger var nere på djupet, upplyste att korvettens främre halfva stod på grund, men att akter om stormaston var brådjupt, samt att korallbanken till större delen bestod af lösa grenformiga koraller, som endast kunde skada kopparförhydningen. Efter ett ihärdigt dagsarbete och med tillhjelp af ångkorvetten kommo vi sent på aftonen 1pas och inbogserades i hamnen. Följande morgon hade det icke väl hunnit dagas förrän vi verg omgifna af hundratals infödingar, som uti sina piroger rett ut till oss och nu under prat och skrik utbjödo till byteshandel snäckor, äkta perlor, höns, svin m. m. De fingo ej komma ombord innan morgonens arbete å korvetten var undangjordt, men då blefvo vi bokstafligen öfversvämmade. En god marknad blef det också. För en tom butelj, en skeppsskorpa eller en sliten homullsnäsduk kupde man få I 3 4 höns eller ett stort svin, så välfödt att magen släpade på marken. Frukt af tropikens alla sorter erhölls för snart sagdt ingenting. Deremot syates de bättre förstå värdet af perlorna, hvilka de ej ville afyttra mof anna än pilfvermynt, till fem