Dagens Nyheter – 11 januari 1873, sida 2

frank stycket. ,Perlorna syntes mig vara af minsta sorten, men deras qvalitet kunde jag icke bedöma. Efter ett par timmars byteshandel blef sällskapet återförvisadt till land. Vi lågo här sju dygn. Ehuru Tongataboo ej eger det storartade sceneri, gom så anslående utmärker Otahiti, var dock jordmånen här hördigare och mer odlad. Hela ön utgjorde en oafbruten kedja trädgårder, som lågo sida vid sida intill bvarandra, och hvarje hydda hade en inhägnad af eammanflätade slingerväxter. Floder eller vattendrag funnos dock icke, ej heller några källådror, utan var det endast under regntiden samt dessemellan af nattdaggen som jorden befuktades. Under torra årstiden var infödingarnas enda dryck mjölken i kokosnöten, men derpå var alltid riklig tillgäng. Infödingarna på denna ö tillhörde samma ras som de på Otahiti, voro lifliga och språksamma samt vackra och välbildade som dessa, men med en betydligt kraftigare och muskelstarkare kroppsbyggnad. En stor del af dem hade af missionärer gjorts till kristna eller åtminstone blifvit döpta; ungefär hälften voro protestanter och hälften katoliker. Emellan män och qvionor var klädseln ingen -åtskilnad, alla begagnade de samma slags drägt, nemligen ett tygstycke af boraoträdets fibrer, föstadt kring lifvet och hängande halfvägs till knäna; för öfrigt Yoro de utan beklädnad. Alla buro kortklippt hår, hvilket kring hela hufvudet kammades rätt upp, till formen af en furstlig krona med sina taggar. Med undantag af konun