Dagens Nyheter – 28 december 1872, sida 1

VILLA SSAOM SAS IUI VULUS SILSKADUR DVR RADYRIIRS UlRILV GL gjorde motståndare. Således lärer icke kunna ifrågakomma hvarken A. Posse, ehuru måhända just denne vore inom hela kammaren den skickligaste i klubbens förande, och ej heller E. Key, J. Ericson, N. Larsson eller S. 4. Hedin, om någondera af dem skulle i öfrigt anses för uppdraget lämplig. Hos mängden af de öfriga ledamöter, hvilka i förmåga eller erfarenhet kunna hänföras til. första klassen, förekommer ett men4 hos den ene, ett annat hos den andre. J. A. Gripenstedt, kammarens äldsta och främsta parlamentariska förmåga, är omöjlig till följd af sjuklighet; och -G. F. Asker, som förr varit talman, har samma hinder. A. Adlersparre, .J. G. N. S. Åkerhjelm och J. A. Åstrand sakna det erforderliga lugnet. A. H. E. Fock och C. E. Casparsson hafva icke den stämma som fordras. RB. Carlen, C. M. Björnstjerna och E. Sparre, om annars någondera vore rätta mannen, äro skäligen omistliga i utskott och diskussioner, hvar inom sitt område. G. Kolmodin, med sin talang, besitter dock icke starkt formsinne ; och C.: Ifvarsson är, oaktadt den ovanliga skarpsyntheten, dock i saknad af tillräcklig lärdomsbildning. Återstår då att välja mellan S. Sjöberg, OWijk och kanske Ch. Dickson, hvilka i den ordning jag nu nämt dem synas mig ega de ifrågavarande qvalifikationerna i möjligaste förening, hvarvid dock i afseende på doktor Dickson åter det men möter, att han nog starkt uttalat sig mot landtmännen i fråga om grundskatterna. Fndera af dessa sistnämda måste det, efter mitt förmenande, nödvändigtvis bli ; men bvilkendera — derom förmår jag intet förespå. Hvad sedan angår vice talman, 8å äro fordringarne på denne hufvudsakligen desamma som på den ordinarie, men i vida ringare grad, då nemligen vice talmarnen sgällan blir anlitad vid behandlingen af mera invecklade och brännande frågor. Här tyckes således konungen kunna göra sitt val bland dem, hvilka med ådagalagd riksdagsmannaskicklighet dock i parlamentariskt framstående egenskaper endast kunna räknas till andra ordningen. Troligen möter dock den svårighet, att man härvid anser sig böra lemna ur räkningen samtliga stadsrepresentanter; ty antagligt är att då en sådan måste utses till ordinarie talman, men kammarens flertal deremot är landtrepresentanter, konungen vill nu såsom förut taga vicen bland dessa. Jag lärer derföre icke behöfva säga farbror min tanke om huruvida konungen skulle ha skäl såsom vice talmansämne godkänna någondera af bir F. G. Isberg, J. Sääf, A. Rundbäck, E. Leijer, P. Olsson, 4. Gumelius, C. Treffenberg och P. Staaf; ty redan egenskapen af stadsrepresentanter torde af nämda anledning göra att ingendera kommer i fråga. Valet skall väl således ske inom den icke alltför regeringsoppositionella landtrepresentationen, antingen bland de första klassens parlamentärer (Åkerhjelm, Casparsson, Åstrand, Kolmodin, Ifvarsson), hvilka jag förut uppgifvit såsom af ett eller annat skäl icke lämpliga för den ordinarie talmansplatsen, eller ock bland :de något mindre framstående. Till dessa torde kunna hänföras M. af Huss; men den store läkaren har dock för sådan plats för litet af parlamentarisk erfarenhet, och : kanske för mycket af år. En annan vore RB. Ehrenborg; veen äfven om pietistiska tendenser icke behöfva afses, så har lynnet visat sig för ömtåligt och stämman något svag. Ännu en annan vore C. J. G. af Schmidt; men han lider af svag hörsel. Slutligen bör jag väl ej heller glömma D. von Schulzenheim, J. Bundbäck och G. Heggström, hvilka alla äro öfvade debattörer och den förstnämde derjemte i besittning af grundliga och ganska omfattande kunskaper; men hos ingendera har man funnit en sådan hållning som gerna förutsättes hos den; hvilken det skall åligga att då och då fungera i talmansstolen. Härmed fruktar jag att den kända tillgången på tönkhara kandidataor än nttäörmd Ach salot of