Dagens Nyheter – 28 december 1872, sida 1

-— Ör — misshandlade sin hustru. Blott Kristian sjelf märkte ingenting. Då kom en dag Jan hem med sönderslaget ansigte och ett blått öga. — Fy! sade fadren. Kan du så taga mot stryk af bypojkarne. Vilja ni slåss så gör det med hvarandra; sex måtte väl vara nog dertill. — Taga mot stryk, skrek Jan, det harjag ej gjort; Seppis Joseph ser allt mycket värre ut än jag! Sedan ropade han vidare, och den utslocknade vreden flammade åter upp: — Jag tål inte att folket i byn säger att du slår mamma! Visst öppnade Kristian sina trofasta, blå ögon och stirrade Jan i ansigtet; först ville han brusa upp, sedan blef han dock stilla. — Jan, sade han, hvad meiiniskor prata, bry vi oss ej om; så har jag alltid gjort och så skola ni äfven göra; har du förstått mig? Jag tål inga slagsmål, för hvad det vara må, och om du än en gång kommer hem sådan, får du den bästa prygelsoppan af mig. Till hustrun sade han ingenting, men han betraktade henne ofta forskande och följde henne med uppmärksamhet för första gången i sin lefnad. Då hon satt med mostern vid kaffebordet, trädde han oförmodadt in. — Hvad är det för ett dumt prat i byn? frågade han med en röst, som ej bebådade något godt. Darrande teg lilla fru Eva; men mostern,