garne af en menniska, men inga skatter vid hans sida, med undantag af några guldplåtar, hvilka voro fullskrifna med bokstäfver af ett språk, som ingen knnde förstå. Hvarje persons andel i det funna bytet belöpte sig till hundra densrer. De gyldene plåtarne med den obegripliga inskriften bortfördes naturligtvis af utplundrarne; den långa, blå kistan, med andra ord sarkofagen, som en gång inneslöt konung Mykerinus lik, förblef i sin utsprungliga ställning till gex hundra år sednare, då öfverste Byses utgräfningar företogos. Sarkofagen befanns vara af basalt, väl polerad och af blåbrun färg. Utvändigt var den mycket fint skulpterad på ett sätt som påminte om den dorizka stilen, hvilket bestyrker det påståendet, att den grekiska arkitekturen ursprungligen härstammar från Egypten. Olyckligtvis led det fartyg gom hade denna vackra sarkofag ombord skeppsbrott vid spanska kusten, der den för England bestämda skatten gick förlorad i hafvets djup. Men sarkofagens värdefulla innehåll, som Edrici så oskönt betecknar med uttrycket de förruttnade lemningarne af en menniskaX och som är benen af den gode konung Mykerinusg, hvars intressanta historia lär oss att han var en af de bästa och största bland forntidens Faraoner, äro bevarade åt det nu lefvande slögtet; af några betraktas de såsom det värdefullaste, liksom de obestridiigen äro de äldsta af alla de arkeologiska skatter, hvilka finnas i Britiska museet. ———— —— AL RR