Dagens Nyheter – 11 december 1872, sida 2

En strandning på Gotlands kuster. (Ur Gotlands Tidning.) Att Gotlands stränder äro farliga för den sjöfarande är en sedan gammalt känd sak, och att den förfärliga storm, som rasada den 12 och 13 november skulle mot klippor och skär krossa månget vackert fartyg och begrafva mången käck sjöman i de skummande böljorna, var hvad man olyckligtvis med temlig visshet kunde förutse. Bland de många fartyg, som strandade dessa olycksdagar, var äfven briggen Stag, kapten Went. Detta fartyg strandade på ett ref utanför en af Laus holmar, natten till den 13 november. Besättovingen, kapten och styrman inberäknade, utgjorde tio man. Sedan det blifvit dager, sökte besättningen att rädda sig till den närbelägna holmen medelst skeppsbåtarne, men dessa kantrade, hvarvid en man af besättningen drunknade och de öfrige med knapp nöd åter äntrade upp på skeppsvraket. De observerades hela dagen från land, men stormens raseri gjorde det omöjligt-att bispringa de nödlidande. Påföljande natt, sedan fartyget allt mer och mer bBönderslagits och omöjligheten att längre qvarstanna på detsamma för hvar och en blifvit tydlig, beslöt besättningen att göra ännu ett förtvifladt försök till sin räddning och hopband derföre af några plank en flatte, på hvilken den nedfirade sig och af vågorna slungades i land på Laus holme, lär fingo de genomvåta, i köld och snöyra, tillbringa återstående delen af natten och räddades först vid dagbräckningen, den 14 november, af några raska fiskare från Lau. Under natten afledo af köld och öfveran: strängning kaptenen och om man; de öfrige voro redan så medtagne af kölden och så kraftlöse, att några måste nedbäras i båten, som afhemtade dem. De skeppsbrutne ilandsattes vid fiskläget Nabben, hvarifrån de sedan fördes till närmaste boningshus, der de fingo behöflig läkarevård och genom konsul Öfverbergsförsorg försågos med kläder och skodon samt kommo i åtnjutande af all den omvårdnad, hvilken på detta ställe kunde presteras. Två af sjömännen, de utaf köld och ansträngning mest medtagne, fördes påföljande morgon till Närs prestgård, der de at kyrkoherden Norrby och hans fru fingo åtnjuta en öm och oegennyttig omvårdnad: de ötrige fom förflyttades, sedan de något återkemtat krafterna, till Ljugaras hamn, der de fingo en för sin vård och beqvämlighet mera passande lokal, och der insändaren senare hade tillfälle att se dem väl logerade och efter omständigheterna belåtne. Vid Ljugarn ombesörjde handlanden Claudelin en högtidlig begrafning af kapten Went och de två omkomne sjömännen, hvilka följdes till grafven af såväl den öfverlefvande besättningen som nästan samtlige Ljugarnsboarne. Briggen Stag var lastad med plank, jerntackor samt ett icke obetydligt parti tapeter. Vid briggens förolyckande och söndersplittring sjönko naturligtvis jerntackorna, men en stor del af planken, tapeterna, provianten, fartygets inventarier och sjömännens kläder slungades af vågorna till de närmaste stränderna. Man borde väl kunna hoppas, att sådan af vågorna återgifven egendom skulle anses fridlyst af en om sitt anseende för ärlighet och redbarlet mån kustbefolkning, men tyvärr hafva åtskil-. liga individer at Närs och Laug befolkning visat både att de hafva rymliga samveten och att heder och ärlighet för dem endast äro tomma ord; utan någon betydelse i verklighe ten. En mängd stölder ha blifvit begångna, Plank hafva till flera tolfter blifvit hemkörda och gömda. En bonde hade natten sill den 15 från stranden vid När hopsamlat ilandflutna plank och upplagt dessa på en åker för att sedan hemköra, eller — efter det här brukliga uttrycket — taga vara på. När han en eller annan timme senaro skulle verkställa detta, hade redan rågon annan liebhaber tagit vara på dem, Det är ju — för att begagna sir John Falstaffs ord — för otäckt att den ene tjufven inte kan vara ärlig mot den andre, Det berättas vidare huru en förmögen bonde från När fått fatt uti en på stranden upp: kastad, oskadad skeppsbåt och från densamma borthuggit jernet, så att båten nu är till en god del ramponerad, Den på stranden af holmen uppkastade pro vianten har i båtar bortförts, utan att man ännu fått reda på hvart den tagit vägen eller hvilka, som anammat densamma. Man har också tagit vara på tapeter, och lära sådana finnas på många ställen. En litan Aniagnd från ÅAanna tillvaratamandota tid