Dagens Nyheter – 2 december 1872, sida 1

Den politiska krisen i Frankrike, hvilken under fjorton dagar hållit Europas folk i orolig spänning, är nu slutad med seger för hr Thiers och lugn för Frankrike — tillsvidare. Krisen var ett utbrott af de monarkiska representanternas begär att vrida ur Thiers händer hans temligen diktatoriska makt och göra sig sjelfva till styresmän, hvarefter de ville lemna vägen för monarkien. Hr Thiers hade yrkat: att hans uppdrag måtte förlängas på 4 år; att en vicepresident borde utnämnas; och att en högre kammare inrättades. Högern, som består af grefven af Chambords anhängare, och högra centern, som är tillgifven den orleanska familjen, hade deremot genom representanten för majoriteten i Kerdrelska utskottet, hr Batbie, framlagt för församlingen förslag: att en kommission af femton ledamöter tillsättes af byråerna i ändamål att så fort som möjligt för församlingen framlägga ett förslag till lag angående den ministeriella ansvarigheten, Venstern och venstra centern i kammaren sökte göra gällande att de af hr Thiers fordrade konstitutionella bestämmelserna vore icke mindre nödiga än den ministeriella ansvarighetslagen. Och de tillade, att en sådan ansvarighet icke kran tillstädjas annat än under en regering, som å sin sida eger makt att vädja till folket genom att upplösa församlingen. Om den monarkiska sidan fått råda, om en ansvarighetslag blifvit antagen och om jemväl den af utskottet i förtäckta ordalag uttalade åsigten, att hr Thiers ej borde få deltaga i församlingens öfverläggningar, vunnit gehör, skulle följden häraf blifvit att monarkisterna voterat omkull den ena ministören efter den andra tills Thiers icke längre kunnat förestå regeringen utan att välja sina ministrar bland högerns män och styra i öfverenstämmelse med deras åsigter. Den direkta samverkan som nu råder mellan honom och folket skulle ock ha upphört. Höger-männen visste väl att hr Thiers icke skulle underkasta sig dessa vilkor. Genom att vidhålla dem ville de drifva honom till att afgå; och om de haft någon antaglig man att sätta i hans ställe skulle de ha gjort det. De hade vändt sig till marskalk Mac Mahon, men han hade afvisat deras anbud och kort före afgörandets stund besökt hr Thiers för att försäkra honom om sin och armåns trohet. Det återstod då för högern ingen annan än general Changarnier, som fordom egde stort anseende för pin tapperhet, men numera gäller för ett slags politisk Menschenschreck. Denna saknad af ett kraftigt och allmänt ansedt redskap för maktens utöfning gjorde en del af högern tveksam och rädd. Den vågade icke drifya bort den man, som lyckats i halftannat år upprätthålla Frankrikes lugn, och utsätta det för en uy anarkis fasor. Åtskillige af högra centern gingo såledeg öfver till venstra centern och röstade för regeringens, förslag att församlingen skall tillsätta ett utskott af 30 ledamöter för att uppgöra förslag till lag om nya konstitutionella stadganden. s Till denna utgång hade mäktigt bidragi att under de sista dagarne adregser från många städer och orter ingått med uttryck af landets förtroende till hr Thiers. Redan dagen efter hr Thiers geger häm