Dagens Nyheter – 27 november 1872, sida 2

Skrifvelse från riksdagens justitieombudsman till presidenten i kungl. kammarrätten o angående långsamheten i nämda verk. Innehållet af 28 i k. m:ts nådiga instruktion för k. kammarrätten den 15 oktober 1831 föranleder mig att ställa denna skrifvelse till hr presidenten. Under den 19 och 26 sistlidne oktober besökte jag k. kammarrätten och genomsåg der, till en början ledamöternas rotlar och de så kallade expeditionslistorna för åren 1871 och 1872. Vid granskningen af de förra och deras jemförande med k. kammarrättens till k. m:t afgifna underdåniga arbetsberättelse för år 1871, hvilken i koncept förevisades, fann jag, att mål och ärenden, färdiga att föredragas, tidtals hopat sig så ofantligt, att k. kammarrätten måst förstärkas med adjungerade ledamöter. Härigenom tycktes det riktiga förhållandet mellan arbetet och arbetskrafterna vara i allmänhet återstäldt. Likväl befanns ännu, på en och annan, men synnerligas, på en rotel balansen af oafgjorda mål nog betydlig, likasom ett och annat mål syntes hafva alltför låvg tid, eller ända till ett och två-år fått bero på slutligt afgörande. De senare, eller expeditionslistorna, syntes vara för sitt ändamål, att tjena till kontroll å såväl ledamöternas som expeditionshafvandenas befattning med expedierandet af k. kammarrättens skrifvelser och utslag, i öfrigt särdeles väl inrättade, men företedde dock en ofullständighet att afhjelpas, bestående deri, att anteckning i dem icke förekom om dagen, då det inneliggande exemplaret af en expedition, efter att hafva blifvit underskrifvet af ledamöterna, emottagits af notarien för ombesörjande af utskrifningen, genom hvilken anteckning, om hon funnes, den tid, som åtgått för underskritvandet, och den, vederbörande notarie tagit på sig för expedierandet, kunde urskiljas. Men hvad som framför allt annat ådrog sig min uppmärksamhet var långsamheten i expeditionen eller den långa tid som, efter det ett mål blifvit föredraget och afgjordt, befanns hafva i flera, om icke de flesta fall åtgått, innan besluten blitvit expedierade. Detta dröjsmål syntes hafva berott stundom på expeditionshafvande, stundom på ledamöter. Så funnos exempel — alla hemtade ur expeditionslistan för innevarande år — att handlingarne i mål först några månader efter föredragningen blifvit af referenten lemnade till notarien för expeditionens uppsättning (den nr 3,043, den 13 mars nr 107 och nr 1 H att notarien efter handlingarnes emottagande dröjt sex veckor och deröfver med expeditionens uppsättande och aflemnande till justerieg (den 6 februari nr 3,721, den 8 mars nr 789, den 28 mars nr 3,336, den 9 april flera mål och den 19 april nr 3,722); att efter justeringen det inneliggande exemplarets framläggande till underskritt fått anstå vida längre tid, än som lärer varit behöflig för renskrifning af den justerade expeditionen (den 6 mars nr 3,445, den 8 mars nr 789, den 28 mars nr 3,266, den 9 april nr 4,044 och 2,492); och slutligen att, efter det nyssberörda inneliggande exemplar blifvit framlagda till underskrift, expedierandet af utgående exemplaren af beslut och utslag icke med behörig skyndsamhet försiggått (den 20 februari nr 1,484, den 6 mars nr 3,445, den 19 mars nr 735, den 26 mars nr 701 och 401, deu 28 mars nr 3,266, den 9 april nr 4,044 och 2,492, den 15 april nr 4,622 — der expedierandet medtagit tre månader —, den 19 april nr 3,722 och den 13 maj nr 1,083). Jag har ansett onödigt att nu framdräga flera exempel, men ett måste jag tillägga såsom företrädesvis värdt att anmärkas. Målet nr 2,463, ett bland de äldsta af de till innevarande år såsom oafgjorda balanserade, har berott på föredragning af referenten alltifrån den 6 augusti 1869. Enligt anteckning i dennes rotel skulle det bafva blitvit afgjordt den 7 sistlidna maj, men i expeditionslistan för samma dag återfanns det icke, hvadan således någon åtgärd till detsammas expedierande då ännu icke skulle hafva egt rum. Detär dock ovisst huru dermed förhåller sig, ty efter hvad det vill synas voro expeditionslistorna icke fullständiga, det vill säga i dem saknades åtskilliga anteckningar, till och med sådana som förefinnas i ledamöternas rotlar och i k. kammarrättens diarium, således en ytterligare försummels2 att anmärka emot den eller dem, som med listornas förande hafva bestyr. De flesta af ofvanantydda mål, hvilkas behandling i ett eller annat atseende blifvit obehörigen fördröjd, röra fattigvårdsfrågor och enskilde personers besvär, hvilka mål i allmänhet väl icke föranleda så arbetsdryga och vidlyftiga expeditioner som händelsen lärer vara med en del anmärkningsmål beträffande landsböckerna och andra kronoräkenzkaper, balanser och dylika ärenden, hvådan om de förra icke ens denna om3tändighet kan åberopas såsom förklaring af långe samhet i expedierandet. Derefter besökte jag advokatfiskalskontoret och aktuariens kontor, genomsåg de der förda särskilda diarierna och fann dervid icke något att anmärka mot dessa tjenstemän, men vid genomsörnda! af an. sistnämda: kantar hefintlig anterliks