Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 2

hade en något allvarligrre uppmärksamhet börs jat fästas på landets offentliga ärender, först ge. nom den af Cederborgh titgifor tidningen Anmärkaren, som sedan öfvertogs af Georg Scheutz, och vidare med början af år 1821 utbyttes emot Argus, redigerad af Scheutz tillsammans med Johan Johansson, som länge hade vistats i Upsala och der redan varit en bland professor Benjamin Carl Henrik Höijers lärjungar, hvilken var anbängare af den så kallade eklektiska filosofien och i politiken en beundrare af doktrinärerna af den engelska skolan i könstituetande föråamlin:! en under den första franska revolutionen. Härtill, om kort derefter Kuriren, utgifven af bröderna Theorell. Det nya och pikanta uti dessa uppen-, barelser, det ovanliga att se något af landets angelägenheter offentligt behandladt samt embetsmäng och domares åtgärder anskade, kunde icke undgå att göra ett lifigt intryck och elsades med ett slags entusiasm isynnerhet af den. ngre generationen, medan ået väckte en vissj förskräckelse bland en del af embetemannaklassen och domarekåren, som icke förut varit vana vid någon kritik i tryck. Det allmänna tänkesättet erhöll ock i denna sin Vårgryning med ens. en spänstighet, som icke förfelade att gifva åt. den förestående riksdagen en riktning och ett skaplynne, helt olika de föregående riksdagarnes, så att man med skäl kunde säga att 1523 års riksdag var den företa at politisk kataktet me afseende på statsmakternas förhållande till hvar-q andra, så framt man ej vill räkna dat korta dra: mat af år 1812, då trybkfriheten inskränktes genom en statskupp. De båda påföljande riksdaarne hade egentligen varit blott nansiella och ade tillräckligt att göra med frågorna först om Göta kanal och sedan om diekonterna, samt med efterkänningen af det betryck, hvari landet hade kommit under den föregånde tidens krig. Till det lifliga intresse, som den nyfödda pres sen väckte, bidrogo ock Tr brligen nårra nykt. bara rättegångsmål. söm Vi denna tid spelade en stor roll i det offentliga lifvet, och främst deribland det så kallade Vermdömålet, hvars intressanta del utgjordes af ett fiskaliskt åtal mot en kronobetjent, som genom misshandling hade sökt tvinga en fattig torpare från Vermdön ooh hans hustru att bekänna på sig ott mord, hbvartill ae voro oskyldiga, men hvilket våld blef genom en Slump upptäckt; vidare förföljelserna emot och dödsdomen öfver tvenne embetsmän på Ootland, Bergelin och Ihre för det de vid en offentlig middag hade kl mod hvarandra vid bordet och druckit Gustaf den femtes skål. hvilket en annan närvarande angif vit; en dylik förföljelse emot en vid namn Höökenberg, som dömdes till döden och benådad med lifstids fästning för det han i ett ilskap Å rat att eprins Gus skulle kolfima till Svörigö nästa år och taga igen regeringen; och slutligen näst före riksdagen det smet generaladjutanten, friherre, numera grefve CO. H. Anckarsvärd an hängiggjorda högmålsbrott, hvari justitiekansleren honom yrkade lifvete förlust, för det han i en skrift, rörande rusthällarnos vid lifregemontets husarer passevolans-skyldighet, pade kallat ott par regeringshandlin; jiandsfördar! e närmare omstlän etlefha angående niålön mol Ihre och Bergelin ssmt Höökenberg igenfinn fullständigt i det af framlidne kaptenen Ander Lindeberg författade arbetet: Bid till Sverige historia ifrån år 1810. och skriftvexlingen i målet mot friherre Anckarsvärd igenflunes i Argus för 1822. Det kan, för att belysa karakteren af det! mål, vara nog att här omnimna det hofrättens vica advokatfiskal Hernblom, som hade blifvit förord nad att utföra åtalet, förklarade att han icke äto sig detta uppdrag med mindre justitiekanslererg ordagrannt föreskref oaom hvad han hade a framföra och att han Jemsål inför hofiätten än mälde att det var justislekan:lerens skrift, som han A befallni äste. I afsoonde ph Vermdömålet åtsr förekomma några omstän igheter, hvilka mig xeterligen ännij icke blifvit offentliggjörda i tryck, men förtjen förvaras i minnet, emedan do ej oväsentligt bidroga attjrifeg AN änha net i dager de spridde öfver den högre fö .valtningeng bemödanden att undandri den brottslige polis tjenstemannen lagens näpst, samt dussutom i si sjelfva äro intrestanta. Såsom nyss nämdåes hadeo ett mord blifvit föröf vadt på Vermdön, och under forskni 0 eftön banemannen föll linsmaännen 1 dist t, vid namn Röösgron, af någon anledning som jag n ej påminner mig, med sina misstankar på ett tor arfolk i trakten. Detta folk var förut ok 1 lindt., mannen, dock såsom nägot slö och 6 dig. Do kallad8s in till landskansliet, och län höfdingeembetet drog Gl i betänkande att låta in sätta dem i Smedjegårdshäktet. I hucot bredvi detta häkte bodde en segelduksfabrikant, 1vAr tvenne döttrar hade sitt rum närmast intill fån gelsets vägg. Dessa unga fruntimmer hörde fle gånger genom väggen jämmerrop ifrån fän el hvilka antydde att oaer der piskade Jpprörda häröfver, omtalade flickorna en sina föräldrar : ryktet om misshandlingen sprilde sig och kom snart till det arresterade NES kots husbonda, som gjorde sak deraf. Detta v dock på den tiden i:ke något lätt företag. Land höfdingen och landasekreteraren, som an kunna blifva komprometterade, sökte skyla öfver och förneka pinohistorien, och det var past SY nom en ovanli ihärdighet och uppoffring af tid och jemvill kostnader, som döt 1yc komma låogt, att en Jnglig un ersökning mo länsmannen blef anbefalld. en domaren, a skulle hälla denna undersökning, on häradshöfding Fröberger. syntes äfven, m af dot följande Kan ses, böjd för att få säken nedtyatäd och länsman. ne känd. När detta mål skule förekomm vid urtima ti Vermdön, e ett sällskap unga tjenstemän och nägra andra personer här hufvu jen öfverenskommit att hyra den förs och enda Ängbåt, som då fanns här och kallad Amftrite, för att göra en lusttur till Vermdön oc nÄ samma fång havista förhörat wid dametala