Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 2

rättvisa emot dem, som äro beroende af oss, i de flesta fall, ehuru naturligtvis med undantag, motsvaras genom ökad håg och tjenstvillighet å deras sida. . . Jag går nu förbi några år, under hvilka hu förlorade min far, som dog om hösten 1816, vi 58 års ålder, ; Mina studicr fortsattes äfven derefter under THotsanders ledning, tills jag började tentera för magistergraden. Om denna tid bör anmirkas, att medan jag från 11 till 14 år hade gjort så hastiga framsteg i studier, som förut är nämdt, att jag ansågs hafva hunnit långt framom alla mina jemnåriga, så stod jag från 14 till 16 års ålder qvar nästan på samma punkt. Min lärare tillskref detta håglöshet och lättja och sjelf fällde je i tysthet m nga bittra tårar att det ej ville gå framåt och att jag icke hade någon lust för läsningen; men det hjelpte icke. Sannolikt var det n uren, som tog ut sin rätt; och nu när Jförståndät började tagas mer i anspråk än blotta minnet, räckte den fysiska utvecklingen icke till. Jag stod också i knut, som man säger, till nära 17 år; när jag derefter började växa, gick det bättre med studierna, ehuru jag med en ovanligt sen fysisk utveckling tog min kandidatexamen alltför tidigt (hösten 1820), för att kunna hafva några grun ligare insigter, synnerligen i filosofien, för hvars styfva lärdomsdrägt, sådan Hegel och elikar iklädt densamma, jag för öfrigt älven seermera baft mera respekt län sympati. Jag tillåter mig här en anmärkning i afseende på den skilnad emellan det akademiska lifvet då och nu, som egde rum i följd deraf att någon reflekterande tidnin press den tiden ännu icke hade uppstått. Väl hörde man ofta talas om Napoleons förvisning till St Helena och om rykten, hvilka emellanåt voro gängse bland folket att han skulle återkomma; men hvad landets egna angeltigenheter beträffade, så var derom aldrig fråga, med undantag af hvad som angick tvisten mellan den gamla och den nya skolan i vitterheten, hvilken underhölls genom fosforisternag skrifter; men deremot tviflar jag nästan att en student ibland 10, med undantag af dem, som liste till juris kandidateller hofrättsexamen, hade någonsin läst grundlagen, än mindre kände det vigt igaste af dess innehåll, Blott en kuriositet från dessa år måste jag berätta. Till de förberedande profven vid universitetet hörde Kfven en så kallad examen theologicum. Denna exanen betraktades redan då niäscan som en blott formalitet, och den dogmatiska lärobok, som jemte något kyrkohistoria dervid begagnades, var Woldickes teologi, ett gammalt ultra-ortodoxt arbete, hvari man bland annat fick inhemta om skapelsen, att menniskan blifvit skapad af röd jord; homo ereatus est ex terra, et qvidem rubra; att Sokrates icke kunde blifva salig 0. 8. v. Som alla ansågo denna teologiska examen, enligt hvad ofvan är nämdt, nästan som ett nödvändigt ondt, så användes sällan mera omsorg derpå än den nätt och jemt behöfliga för att gå igenom, och Wöldicke stod i så liten respekt, att de, som läste till samma examen samma termin som jag, öfverenskommo att fira dess lyckliga absolverande med att bjuda på kaffe, som de sjelfva skulle koka i kakelugnen, och dervid använda läroboken såsom bränsle under kaffepannan. Jag kan ej med visshet säga om detta skedde, men det ir troligt, och var måhända orsaken att Wöldicke snart blef sällsynt och slutligen utrotad såsom lärobok, r 1818 hade jag den lyckan att, ehuru okänd af riddarhusdirektionen, erhålla ett riddarhusstiendium på grund af ett betyg, utfärdadt at framhane professor Brändström efter en för detta ändamål föraustaltad särskild examen i närvaro af två andra professorer. År 1820 i november tog jag kandidatexamen med temligen god kännedom i de gamla språken jemte rena matemätiken; Kfveneonr 4 tyshe ock kemi; pt den tidene ståndpunkt af sistuimda vetenskap; men deremot endast hjelpligt i historien och svagast i filosofien. Mina betyg voro, om de räknas efter antalet, ganska vackra och jag var deruti den femte eller sjotte i ordningen bland promovendi; men fordringarne voro då lindrigare än de äro nu för tiden, Kort efter min examen ingick jag i kungl. bergskollegium, återvlinde till Upsala väårterminen 1821 för att studera juridik, blef promoverad i juni och tog i slutet af höstterminen samma år jane kandidatexamen, Härvid kan jag ej underåta den bekännelsen att de dåvarande professorerna i juridiska fakulteten, som voro endast två, hade mycket lindriga fordringar emot hvad som egde rum i Lund och äfven sedermera varit fallet i Upsala. Denna termin bodde jag och läste juridiken tillsammans med nuvarande expeditionssekreteraren hr Scbyberg, söm var några år äldre än jag, och begagnar här tillfället att förklara min förbindelse för den välvilja och vänskap som han derunder visade mig och hvarat jag äfven sedermera erfarit flera prof. Från och med året 1821 började jag tjehstgöra i kungl. bergskollegium och gick sedermera in såsom extra ordinarie i flera verk, såsom justitierevisionåoch finansexpeditionerna, kommerskolloginm ooh Svea hofriitt samt tjenstgjorde någon tid på hvardera af dessa ställen, för att lira känna erbetssättet, I de båda kansliexpeditionerna fortfor jag dermed till 1830. År 1823 lyckädes det tig att blifva antagen till extra kanslist vid riddarhuset, hvarför jag tror mig hafva haft att tacka det Ofvannämda betyget; som törat hade skaffat mig riddarhusstipendium Hur tyckte jag att en alldeles ny verld. gick upp för mig. latt anm bkbaevt flå IfMuE mans llann