Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 2

-— 622 — och förfärligare qval — sådan är menniskan, då hon älskar. i Det var tid middagstiden Cecil anlände till härberget. Här fick han ett bad; och sedan han derpå förtärt ett glas kallt vin, kände han sig temligen uppfriskad. Han slog sig ned i ott rum, som blifvit honom anvisadt, och roade vig med att från fönstret observera hvad söm försiggick på gården. Denna förotedde nu samma lifliga anblick som alltid; monniskor och kreatur af många slag rörde sig der om hvarandra, Plötsligt hördes en ryttarskara komma utifrån genom portgången. Han trodde att möjligon Berkeley af sitt samvete manats att ätervända, och att det var han och hans följeslagaro som kommo. Nyfikon blickade han ut genom fönstret och fick se — icke sin broder, utan henne, om hvilken han nyss drömt invid den sorlande bäcken. Hon steg af hästen och trädde in i en af byggnaderna jemte två andra damor, som bofunno sig i hennes sällskap. Tack vare kedjan, som han bittat, kunde han nu begära att få föret;äde hos henne. Skullo han begagna sig .; tillfället? Det var ju ingenting som Mindrade honom från att geen be sont återställa till henne hvad hon F sat. Han tvokado några minuter, men Kärleken segrade till sist. Skyndsamt sprang. han an på , gården, och vändande sig till on lakej, sade han: — Bilig eder fru att jag, Louis Victor, har