Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 2

-—DI — När han i Stephaniparken fick mottaga de olycksaliga bref, hvari Berk bekände att i förlitande på deras personliga likhet sam sin förmåga att efterhärma hans handstil lånat en vexe!, å hvilken så väl hans ege som hans väns namnteckningar voro förfal skade, hade det visst icke fallit honom i att ätega sig ansvaret för ynglingens bro Det var först då han blef anklagad och, fö att bevisa sin oskuld, måste dels angifva dels förråda den qvinna, hvilkens goda rykt han hade i sitt våld, det var först då h frivilligt fästade vid sig misstanken för et fel, som han med sin upphöjda karakter al skulle ha kunnat begå. Huruvida de som ut lånat pengarne sjelfya voro bedragna elle icke, det kunde han aldrig säga. Sålunda hade han räddat sin broder, ondas emedan en ädel instinkt bjöd honom att kan så, samt utan att på förhand beräkna : denna välgerning skulle komma att kosta ho som. Och nu, då han var fullt medyeten 0 den oerhörda kostnaden, hade han bestämd förklarat sig villig att fortfarande utgöra den samma. Det sved i hans bjerta, när han tänkte Pp att han nu likväl kunnat få trycka sin kär barndomsväns hand och äter lefva tillsamm med honom i de kretsar, till bvilka han följd af börd och uppfostran rätteligen hörde samt att ingenting annat än den grymma do han nyss fällt öfver sig sjelf hindrade hono