Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 1

På lagstiftningens område har han väckt motioner, hvilka slutligen blifvit antagna, om kyrk-, spöoch ris-straffens samt kyrkopligtens upphörande; om husagans afskaffande; om rättighet för qvinna att blifva myndig vid 25 års ålder; om räntans frigifvande; och genom Aftonbladet har han, om icke fullkomligt utrotat polistortyren, åtminstone bragt det derhän, att den endast undantagsvis terde förekomma. Den kommunala likställigheten mellan städernas invånare föreslogs först af honom, och redan vid 1850—51 års riksdag motionerade han, att ständerna måtte uttala den åsigten att fruntimmer företrädesvis borde komma i åtanke till bestridande af undervisning i folkskolorna. Det inhemska postportots likformighet är följden af Hiertas motion. Sparsamhet med statsmedel var en af Hiertas käraste predikotexter; och utan tvifvel hsr hans verksamhet för detta mål besparat svenska folket stora summor, ehuru han i detta hänseende var långt ifrån att vinna allt hvad han eftersträfvade. Svenska tidningspressen skall evigt blifva gäldenär åt minnet af den man, som bragt henne till ställningen af hvad den offentliga gränskningens vedersakare ofta kallat den tredje statsmakten. Efter denna korta öfverblick af en storartad och välsignelsebringande verxsamhet för det folk, den hädangångne med sitt hjertas hela glödande värme älskade i bredd med den öfriga menskligheten, må det tilllåtas den som skrifver detta, och som under åren 1838—1849 hört till hans dagliga och nära omgifning, att yttra några ord om hans enskilda personlighet. Den pryddes af många de skönaste egenskaper mannen kan ega: ett mod, som aldrig svigtade under de svåraste stormar; en arbetsamhet, hvilken aldrig tröttnade och städse stod som ett manande föredöme ; en viljekraft utan like i allt det stora och väsenmtliga, men en humanitet och klokhet, som ofta ledde till eftergifter i detaljer; en hjelpsamhet mot behöfvande af alla slag, hvilken ytterst sällan lät någon sådan gå ohulpen ; en ordhållighet, som aldrig svek; en belefvenhet af det slag, som man kallar den gustavianska men som rätteligen bör heta den franska; en jemnhet och blidhet i lynnet, som gjorde det lätt och angenämt för alla att arbeta med och under honom — alla dessa egenskaper skall en hvar, som med den aflidne stått i närmare beröring, för visso tacksamt och med glädje erkänna. Efter en sjukdom, som utbröt under nästl. riksdag och som länge höll Hierta vid sängen, blef han så pass återställd, att han på sommaren kunde flytta ut fill landet (på Hagaberg vid BSödertelje). På eftersommaren såg man honom stundom fara in till Stockholm. Riksdagsmannaskapet för hufvudstaden ansåg han sig för svag att mottaga, hvarföre han i september undanbad sig att med detta förtroende varda hågkommen. Sedan dess hade han visserligen förmått deltaga i vården af sina betydande affärer, men tynade synbarligen af. De senaste tre-fyra dagarne förmådde han ej uppstiga ur sängen. XKrafterna sjönko alltmera. Han talade föga. I går morgon slocknade hans själs ljus, utan att han lidit några smärtor, nästan i en sömn. Han sörjes af AE