Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 1

i säkerhet på det torra. Medan han sålunda låg lutad öfver bäcken, varseblef han ett glängande föremål på dess botten; han stack ned armen och upptog detsamma; det var hälften af en guldkedja, som i hvarje länk hade en juvel. Han skiftade färg medan han betraktade denna kedja; han kom ihåg att han sett Venetia Corona bära den, då han besökte henne för att återlemna Chåteauroys napoleondorer. Arbetet var af en ovanlig beskaffenhet, hvadan han genast fästat sig dervid och nu också lätt igenkände detsamma. Länge stod hån och beskådade detta smycke, och underliga känslor vaknade härvid i hans själ. Dessa blixtrande ädelstenar tycktes hviska till honom: Tag igen er förstfödslorätt, och ni skall åtminstone kunna fria till henne, om ni också ej kan vinna hennes hjerta. Slutligen tog han fram den lilla emaljerade bonbonnidre, som han alltid bar på bröstet, och lade kedjan deri bredvid ringen, hvilken Cigarette försmått. Han trodde att det skulle dröja länge nog, innan han komme att åter sammanträffa med hertiginnan; men han var glad öfver att han nu fått en förevändning att vid lämpligt tillfälle åter uppsöka henne. Han var glad, fastän han visste att hvarje ytterligare stund, tillbragt i hennes närhet, endast skulle gifva ökad näring åt hans hopplösa kärlek, endast skulle bereda honom nya