Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 1

LARS JOHAN HIERTA. Ra Döden bortryckte i går, onsdag, från svenska folket den man, som efter år 1830 utöfvat det största inflytandet på dess utveckling. Lars Johan Hierta afled nemligen sagde dag kl. ?4 till 9 på morgonen. Med ringa yttre medel och sjelf föga kännande sin själs resurser, började han år 1830 en tidningsutgifvareoch bokförläggareverksamhet, hvilken snart utvecklade sig till en storhet, hvartill något motstycke hvarken förr eller senare försports i Sverige. Dessa begge grenar förblefvo städse jemnlöpande och gjorde småningom den stora mängden af både bildade och obildade till anhängare af Hiertas egna åsigter, de der härigenom efterhand mer och mer vunno tillämpning på det religiösa, det politiska, det sociala och det nationalekonomiska området. Som den röda tråden i engelska örlogsflottans tågverke gick gemom alla Hiertas offentliga uttalanden och handlingar humanitetens anda. Tyå stora principer voro de ledande för honom: för menniskans frihet är ingen annan gräns tillstädjelig än andras rätt, och: vid all lagstiftning bör ses i främsta rummet på de flestes bästa. Han dref dessa satser lika mycket med känslans värma som med viljans uthållighet, skarpsinnighetens. fyndighet och lynnets humor. Dessa vapen, förenade, förskaffade honom under hans mannaålder lysande segrar, och många af de frön, han då utsådde, hafva på senare åren spirat upp, blomstrat och burit frukter, som gladt hans ålderdom. Kastom en blick på de mest framstående resultaten af hans passionerade och outtröttliga verksamhet: Allenastyrandet har han brutit; bekännelsefriheten — sådan den nuär — har han lagt grund till genom utgifvandet och försvarandet af Strauss bok om Jesu lefnad; handelsoch näringsfriheten har han eröfrat åt Sverige genom sin långvariga strid mot fabrikanternas och handtverksskråens advokat inom pressen ; qvinnans rättigheter har han både genom sin publicistiska och sin riksdagsmannaverksamhet förskaffat ett vidgadt erkännande ; borttagandet af skatter, drabbande endast vissa klasser eller varor, har han medverkat till. (Han var t. ex. den förste som väckte motion om borttagande af utförseltullen på stångjern.) Ståndsrepresentationens afskaffande, fullbordadt 1865, var genom tjuguåriga strider, om icke grundlagdt, dock väsentligt förberedt af Hierta genom hans deltagande i agitationerna 1834, 1840 och 1847— 48. Det var ock Hierta, som, jemte Blanche och Lallerstedt, af borgareståndet år 1860 hedrades med förtroendet att uppsätta ståndets adress till regeringen med begäran om ett nytt representationsförslag. Hierta var ock ledamot af den komitå, som år 1858 utarbetade förslag till valordning för Stockholms stad.