Dagens Nyheter – 21 november 1872, sida 1

-— 020 m rån att söka den qvinnag kärlek, som han älskade, och af hvilken han i sin närvarande tällning blott kunde hoppas att röna medidande. Men han ångrade dock icke ett ögonlick sitt handlingssätt; ty han hade gjort vad hans heder befallde bonom att göra. Under nattens lopp hade han vandrat ganska ångt bort från härberget, och han styrde nu ina steg tillbaka dit, emedan han der hade in häst. Han fruktade icke att åter sammanräffa med Berk; ty han kände alltför väl ennes natur, för att våga hoppas att en änsla af broderlig ömhet skulle ha förmått jfvervinna hans fruktan och således hållit onom qgvar. Han gick ungefär ett par timmar, innan han ter varseblef härbergets gamla torn. Han efann sig ännu på ett visst afstånd derifrån, å han fick höra en get ömkligt jemra sig i ärheten — en stor gethjord fanns vid härerget — och då han såg sig omkring, uppäckte han en killing, som fallit i den lilla äck, hvilken här framflöt. Strömmen var ltför stark för att det unga kreaturet skulle unna simma i land, och modren sprang klaande fram och åter på stranden. Ehuru förjanken i sina tankar, skyndade han genast ill stället; han var icke den som lät en lefande varelse lida, om han kunde lindra dess öd, och alla djur hade i honom en vän, Han öjde sig ned öfver vattnet och lyckades, uru med någon svårighet, bringa killingen