Dagens Nyheter – 19 november 1872, sida 1

SS UV hans moders älskling, bestämde äfven nu hans handlingssätt. Han ville att: brodern, så vidt möjligt var, skulle för alltid hållas i okunnighet om att han ännu lefde; hans: enda önskan hade alltid varit att han måtte få bära sin olycka, sina lidanden, utan att någon visste deraf, och att han måtte få dö som en soldat, glömd och okänd af alla dem, hvilka stått honom nära i hans ungdom. KOR Efter förloppet af trettiosex timmar voro de depescher, Cecil medförde, framlemnade till vederbörande bataljonschef; och vår korporal återkom till-härborget, för att med egen hand bevisa sin aflidne vän dessa sista tjenster, som han ej ville anförtro åt någon annan. Det var natt, då han anlände dit. Han fick, på gjord förfrågan veta att det förnäma turistsällskapet brutit upp en kort stund efter hang egen affärd från stället. Nu fanns endast do; sist ankomna franska soldaterna qvar derstädes. Nattens köld herrskade, stjernorna lyste klart öfver slätten, då den ensamma grafven uppkastades invid en hög sten, som beskuggades. af ett dystert furuträd. Sedan liket här biifvit nedsänkt, aflossades en muskötsalfva; det var den enda själamessa, som lästes öfver den döde. : Härpå skottades grafven igen, och alla soldater som infunnit sig vid begrafningsförrätt