Dagens Nyheter – 19 november 1872, sida 1

RR Tr ran räknade årsinkomster understiga 400 rdr; ty då 12 2 i Stockholms kommunalförordning innehåller, att vid valet af stadsfullmäktige eger en hvar till deltagande deruti berättigad medlem af kommunen en röst för bevillning efter 2:dra artikeln bevillningsstadgan till och med en rdr, samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd helrdrs bevillning efter nämde artikel, allenagt med den inskränkning att för ingen flera röster må beräknas än som motsvara 120 af hela röstetalet, så är uppenbart, att ingen kan vid valet af stadsfullmäktige deltaga, förr än utrönt blifvit, om hans bevillning uppgår till 400 rdr, hvilket icke kan ske, förr än bevillningen först blifvit af taxeringskomitån påförd och sedan af pröfningskomitn, som Kan efter behag höja eller sänka taxeringskomitns förslag, fastställd. Hr Rabe vill godhetsfullt tilldela hvarje medlem af kommunen en röst intill dess genom taxeringen utrönt blifvit, huru många röster han skall hafva; hvaraf följer, att hvår och en, som inflyttar i Stockholms kommun, skall ega åtminstone en röst ända tills genom bevillningstaxeringen utröneg, att han icke är röstberättigad! Hvad säges om sådan lagtolkning? Vi undra just hvad Stockholms magistrat skulle säga, om alla de, som här i år inflyttat och i höst här mantalsskrifvas, vid stadsfullmäktigvalet i mars nästa år anmälde sig att få rösta på den grund, att de äro förbundna att erlägga skatt till kommunen, hvilket enligt 40: 2 är förhållandet med en hvar medlem af kommunen, samt dervid gjorde anspråk att åtminstone erhålla en röst, enär ingen före taxeringen kan veta, om han ej möjligen blifver uppskattad åtminstone till 400 rdrs inkomst. Vi äro fullt förvissade, att om öfverståthållareembetet eller någon annan konungens befallningshafvande fällt ett så beskaffadt utslag som det ifrågavarande och anpgifyvelse för felaktigt förfarande skett, denna myndighet skulle blifvit fälld tillansenliga böter; men hvad ansvar kan nu drabba högsta domstolen för ifrågavarande domslut? Enligt 101 3 regeringsformen äro högsta domstolens ledamöter endast underkastade juridiskt åtal i fall de Saf egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig.lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista lif, personlig friket; ära och egendomX, men nu har ingen genom detta utslag mistat hvarken lif, frihet, ära eller egendom, och således äro ledamöterne fria från allt juridiskt ansvar, oaktadt de-fällt ett sådant utslag som det här i fråga varande. Huruvida rikedagens opinionsnämd denna gång skall visa sig lika beskedlig som tillförne och med tålamod fördraga den riksdagen visade skymf, kommer framtiden att utvisa.