Dagens Nyheter – 8 november 1872, sida 2

Bandelin. Nej, men förtvifad var jag. Ordf. Har Bandelin någonsin lidit af sinnesförvirring? . Bandelin. Nej. . Ordf. Kom ihäg, att det blir en annan sak, om Bandelin vill säga så här: jag var vid tillfället i ett sinnestillstånd, som närmade sig vansinne ... Tänk noga efter! aa oh . ; Bavdeltn (med gväfd röst). Nej, nog visste jag hvad jag gjordö..s. so ooo mm LL uf Ordf. (efter några minuters tystnad). Ja, vi få väl höra vittnena då... (Till desse, sedan de atlågt eden): Fältskärsmästar Ekengren stannar inne, de andra gå ut. Hvad vet hr Ekengren om etta? Ekengren. Jag, som här min fältskärstuga i nr 8 Storgatan, blef onsdagen den 2:dra oktober underrättad. orm alt nord eller åtminstone mordförsök skett i Tys agarbergen å två barn... Jag egar mig dit, men fick under vägen veta att barnen blifvit uppförda i Sprossska egendomen, nr 14 Tullgatan, hvarför jag först begaf mig dit och förband de båda små. Ordf. Huru djupa voro såren?... Ått de voro å armlederna, det veta vi. .. Ekengren. Det kan jag ej säga ... Ifvern gjorde, att jag ej fästade uppmärkramhet härvid. Ordf. Enligt från Herskmerlaräkollet hitingången underrättelse, skölle det äldsta barnet (femåringen) ha halt två å tre linier djupa inskäringår i båda armarne; längden af inskäringen i högra armen något kortare men lika djup... Vet vittnet något härom ? Ekengren. Nej, jag hade, som jag nyss nåm: de, ej tid att göra någon näfmärö undersökning. Ord, Var det så stark blödning, att vittnet kong änse det någon pulsåder blifvit afskuren? Ekengren. Det kan jag ej heller säga... Blöd: ningen var så ringa, ätminstone då jag kom tillstädes, att jig ej kan bestämdt yttra mig om detta var fallet eller ej. r a Ordf. Hur mycket blod trot herrn hade runnit af dem? Tror herrn att de kunnat Jljuta döden genom förblödning, om ej hjelp tillkommit? Ekensren. Jag kan inte säga det heller. Ordf. På den mindre flickan voro såren hop: sydda... Hvarför gjorde herrn det? Ekensren. Jag hopsydde den yngres sår, enär hon var sanslös, och jag under min praktik funnit det vara fökrard att 8y ihop ett sär än att helt enkelt häfta tillsammans sårets kanter. Ordf. (till Ekengren). Vittnet behöfver ej uppehål!a sig längre (till en stadstjenare): Ropain kon: stapel Andersson! NE Denne inträder och berättar att han blifvit underrättad af en person avt mord å två barn blifvit begånget i Tyskbagarborgon ech att han i anledning af denna underrättelse begifvit sig till den uppe na Plsem derifrån han dock blifvit visad till 14 Tullgatan, evär redan då alla de sårade blifvit införda i nämda egendom. Vittnet upplyste vidare att Bandelins svärföräldrar bo i huset och att en arbetskarlshustru Nilsson (boende i: samma hus) varit den som skyndat sig bära upp dem till sig, för att efter sin ringa förmåga hjelpa, om hjelpas kunde. Ordf. Nå, Bandelin fanns ju der äfven? ... Huru uppförde han sig? Vittnet. Lugnt och stilla... Han sade att det var godt att hans barn kommit till:en bättre verld Ordf. Ingenting vidare! Vittnet. Jo, han yttrade också: det var dumt, att jag inte gick längre bort... Jag skulle gått långt bort i skogen, så hade jag väl sjelf fått: följa med. . : Ordf. Han trodde således att barnen voro döda? Vittnet. Ja, men så fick han se den äldre flic: kan öppna ögonen och då ville han rusa fram ., . Oräf. Vien t). Af hvilket skäl tror vittnet? i Vittnet. Min tro är, att det var för att omfamna och smeka barnet, men vi hindrade honom derifrån, enär fältskären just då höll på ett förbinda flickans sår. (Vittnet, som ej hade vidare att omförmäla än att han medföljt barnen till lasarettet, fick afträda.) . Ordf. (till tredje vittnet). Hvad har konstapeln sig bekant? onstapeln. Jag blef tillkallad i anledning af händelsen och jag hörde Bäandelin yttra: Hade jag trott att jag ej fått vara i fred här, så hade ag väl gått längre inåt en Sedermera frå gade han: äro barnen lefvande eller döda? Ordf. Hvad svarade ni då? Konstapeln. Öfverkonstapeln Bergsköld, som var närvarande då han framställde den frågan, svarade att de voro döda. Ordf. Hvad sade Bandelin efter den upplys: ningen? onstapeln. Han sade: det var det bästa, som kunde hända dem. .: Oräåf. Hur fann ni hans sinnesstämning ? Konståpeln.. Han syntes mycket nedslagen, men var dd oredig, till, sinnes. a Ordf. (Sedan rakknitven blifvit Bandelin förevisad -och denne medgifvit att det varit med densamma han skurit såväl barnen som gig): Här är till rätten inlemnad en läkareattest. utfärdad af Professor Rossander, hvilken innehåller att barnen äro utskrifna, det ena nära på läkt, men att venstra handleden saknar rörelseförmåga. Det andra barnet är fullkomligt läzxt. (till Bandelin): Hvar finnas baraen nu? : : Bandelin. De äro hemma hos oss, der vi bo. Ordf. Har TR något att. säga? Åklagaren. (stadsfiskal Gilljam). Jag anser mig KC kunna uraktlåta yrka Bandelins inmanande i häkte. Ordf. Har Bandelin Däfot att säga i anledning af detta åklagarens yrkande? . Bandelin (med qväfd snyftning). Nej, jag har Intet att säga!... . Ordf. (sedan rätten haft nära en half timmes öfverläggning). Nästa torsdag förekommer målet ånyo . . . Till denna dag skola kallas den der hustru Nilsson och en arbetskarl Jansson eller Jonason, hvilken lär varit den, som först upptäckt Bandolin ,efter hans brottsliga förehafvande... I öfverensstämmelse med lagens stadgande måste nät an Fl anan: PA. EE TNE Ke EE FE FO GT EE PT FI