Dagens Nyheter – 8 november 1872, sida 2

— Det plågar er att tala, att andas? Jag vet orsaken. Har man gifvit er något att förtära denna morgon? — Nej. En allmän förbistring råder nu..-. vi... Hon stannade ej för att höra honom till slutet, utan sprang hastigt sin väg. Hon visste hvad hon lemnat i kockenrs tält. En allmän förbistriong rådde verkligen i lägret, såsom han sagt. Af de få hundra nan, som funnos qvar efter den föregående dagens blodiga batalj, voro ganska många sysselsatta med att begrafva de döda; andra nedtogo tälten och ombestyrde en mängd öfriga för lägrets flyttning nödiga. förberedelser; och de återstående, som utgjorde ett ringa antal, upptogos af de sårade, bland hvilka de mest skadade skulle föras till närmaste hospital (hvilket var beläget på ett afstånd af många mil), medan åter de som kunde antagas snart bli dugliga för krigstjenst skulle sändas till hufvudarmöns högqvarter. Cecil hade ifrigt anhållit att bli räknad till de sednare; och man hade ej velat afslå denna bön af en max, hvars rådighet och mod i så väsentlig mån bidragit till stridens lyckliga utgång. Chateauroy befann sig å en annän plats med fem af sina sqvadroner; och zuavernas bataljonschef, den ende officer af något högre rang, som kommit med lifvet ut den sednaste slagtningen, hade sjelf besökt Bertie samt med några varma ord