Dagens Nyheter – 4 november 1872, sida 1

BIEOCHNAOII,? vx NYURAS Sv ee rr se testera mot utskottets mening om betydelsen af detta stadgande — icke ens öfverståthållaren, hvilken dock nu visat sig vara af en helt annan mening än utskottet då var. Och kammaren godkände utan gensägelse utskottets utlåtande. I andra kammaren yttrade sig hrr Casper Ehrenborg och af Schmidt mot hrr Nils Larson i Tullus (bondeståndets förre talman) och Per Nilsson i Espö (en bland kammareng riksdagsvanaste medlemmar) för utskottets afstyrkande. Men af huru stridig mening desse herrar än voro angående den af friherre af Schmidt föreslagna ändringen, så voro de alldeles ense derom att det enligt ofta åberopade 2 icke är nog med att ha varit ett år bosatt i en kommun för att der vara valbar till riksdagsman, utan att dertill, enligt grundlågen, fordras att minst 1 år ha varit bosatt (d. v. s. mantalsskrifven) och ytterligare minst 1 år hafva erlagt skatt och i följd deraf egt rösträtt. På det att ingen läsare af denna uppsats må lemnas i ringaste ovisshet om att detta inom andra kammaren och inom riksdagen (hvilken utan votering godkände konstitutionsutskottets utlåtande) var meningen om den nu helt oförmodadt omtvistade betydelsen af kompetensstadgandet i 19 2 R.-O., anföra vi ett par i andra kammaren fällda yttranden. Två af dessa gå ut på att visa stadgandets obehöflighet, hvilket ju är det möjligast tydliga bevis på att talarne ansågo det existera. Hr Casper Ehrenborg yttrade: Afsigten med stadgandet (i 19 2 R. 0.) kan ej vara någon annan än den, att lagstiftaren dermed velat åstadkomma garanti för att representanterne i andra kammaren skola vara i besittning af nödig kännedom om förhållandena i de särskilda orter, de representera, och att de må befinna sig i en tillräckligt fast ställning till dessa. Han har derföre i paragrafen inlagt några ord, åsyftande att fastställa en viss tid efter skedd inflyttning, före hvars förlopp ingen, för öfrigt dertill qvalificerad person, får för den valkrets der han är bosatt, till riksdagsman i andra kammaren utses. Men grundlagsstiftaren tyckes dervid hafva förbisett att denna bestämmelse, som lyder sålunda: — — och minst ett år näst före valet egt valrätt — —, innefattar mycket mera, än om det hade stått, att de skola hafva för att vara valbara varit inom kommunen ett år bosatta; han tyckes hafva förbisett att, då valrätten vinnes, har man redan varit bosatt i kommunen mer än ett år, och då den utöfvas, i allmänhet omkring två år, Häraf följer att denna bestämmelse om särskild tid för valbarheten är fullkomligt öfverflödig; ty det ändamål, lagstiftaren antagligen med densamma afsett, är redan vunnet genom den bestämmelse, som finnes rörande valriätten, utan att man behöft göra detta särskilda tillägg i fråga om valbarheten. Med stöd af mantalsskritningsförordningen, bevillningsförordningen och kommunalförordningarne ställer sig nämligen saken efter nu gällande grundlagsstadgande så, att för att ega valbarhet till andra kammaren fordras i allmänhet att hafva varit bosatt inom kommunen nära tre år. Den som flyttat från en kommun till en annan är derigenom under två 5 tre år i mistning at denna rätt, emedan han förlorar den med detsamma han flyttar från sitt föregående hemvist och ej förvärfyar den i den nya hemorten förr än han der först blifvit mantalsskrifven och sedan erlagt kronor och kommunalutskylder samt derefter slutligen varit minst ett år valberättigad. De,som inom den kommun, dit de flytta, redan förut ega fastighet, utgöra visserligep ett undantag från regeln, men derigenom rubbas icke hvad TG a NT INT dp VAN IN GRE RNA HER IA at KR RR ENTER NT RAN