Dagens Nyheter – 1 november 1872, sida 1

a FOU —Emellertid befanns den af Picpon meddelade nyheten ega sin riktighet. Regementet beordrades att bryta upp. Kriget hade åter uppflammat i det inre af landet; och hvarhelst de hetaste striderna rasade, dit flög alltid Svarte falken genast med sin väldiga skara af roffåglar . Då Cecil skildes från sin oförbätterlige vän Rake, ljödo redan trumpeterna, som kallade jägare-regementet tillsammans; öfverallt kring kasernerna rådde lif och buller, glädje och ifver; en generalorder upplästes för de i hast samlade sqvadronerna: de skulle lemna staden i god tid den följande morgonen, De hade att vänta sig död, försakelse, långa dagar af hunger och törst; de hade att vänta sig alla de lidanden, som ett osundt klimat medförer för krigaren i fält, och de visste att efter all sannolikhet skulle flertalet af dem stupa och dessa olyckligas kroppar antingen förruttna under öknens sand eller ock lemnas till spis åt gamarne. Men icke desto mindre voro de alla glada. De älskade kriget för den större frihet som derunder njutes, för utsigten att genom plundring skörda stor vinst, och framför allt emedan äfven hos dem fanns detta begär efter att utgjuta fiendeblod, som lågar på djupet af menniskornas själar och bevisar deras nära slägtskap med vargen och gamen och tigern. Denna afton hade i Villa Aioussa samlats ett högförnämt sällskap, hvaribland märktes