Dagens Nyheter – 29 oktober 1872, sida 1

a Från Östergötland (Bref till Dagens Nyheter.) Innehåll: Något om sparsamhetlsförmaningarne till arbetarne. — Städernas arbetare och lan: dets. — De senares slöseri lika stort som de förres. — Jernvägsarbetarne och den bofasta befolkningen. — En liten karakteristik öfver de förre. — Deras frihet och sjelfsvåld. — Deras inkomster och utgifter. — En vink åt Foster. ländska föreningen. — Jordbrukarnenrs slöseri och liknöjdhet. — Ett godt råd åt dem. — Mo. tala folkskola. — För många barn och för små lärarekrafter. — Liknöjda prester och ett försumligt skolråd. — Folkskolans och dess lärates brydsammå ställning. Det har ofta förekommit, såsom vi alla erfarit under den genaste tiden, att förmaningens ord, dels genom pressen, dels från katedern, blifvit ställda till de samhällsmedlemmar, hvilka man genom ett oegentligt språkbruk kommit att framför andra kalla Carbetaret. Det mål, dit alla dessa mer eller mindre påkallade förmaningar pekat, har varit att hos de mindre bemedlade klasserna väcka känsla af behofvet utaf sparsamhet och af nödvändigheten för dem, liksom för hvar och en annan, att tänka på kommande dagar och ordna sin ekonomi så, att ej hela förtjensten går ur hand i mun. Hvar och en måste medge att dessa förmaningar till sparsamhet, öfver hufvud taget, ingalunda saknat bedröfliga och beklagansvärda anledningar. Hushållsaktighet är, tyvärr, icke en af de dygder, för hvilka svenskarne -den rike och bergade lika litet som den fattige och behöfvande — kunna med godt samvete mottaga beröm. Dermed är visserligen icke sagdt, att arbetarne äro de största slösarne — tvärtom; men misshushållningen å deras sida är så mycket mer i ögonen fallande och så mycket beifransvärdare, som de af sina omständigheter borde manas att vara just de största hushållarne bland alla. Med blotta händernas arbete går det ej fort att spara ihop något kapital, och svårigheten i detta fall dödar hos många lusten att ens försöka; men säkert är dock att det går, om man blott vill, öm man blott beqvämar sig till att begagna en liten smula omtanke och beräkning för egen del och lägger band på en fastrotad eller spirande dålig böjelse. Städernas arbetare äro väl de, hvilka företrädesvis varit och äro föremål för den antydda välvilliga omtanken. Det ena bör göras, men det andra icke underlåtas, heter det. På landsbygden finnes ock en talrik arbetarebefolkning, som väl tål vid att höra ett allvarligt ord om sparsamhet och förståndig huskållning. Härmed kan naturligtvis icke åsyftas den klass arbetare, som står i beroende förhållande till större eller mindre jordegare, vare sig i egenskap af statdrängar, backstugusittare eller: torpare, ty dessa hafva i vanligaste fall icke större inkomster än att deras tillvaro kan räknas gom ett försakelseng lif; utan jag menar det ganska stora antal arbetare, som Bsysselsättes t. ex. nu vid de många allmänna arbeten, som pågå i landet — denna talrika lösa arbetarebefolkning, som genom fritt aftal lemnar arbete mot dagspenning eller visst ackord. För närvarande finnas många tusen jernvägsarbetare sysselsatta på skilda håll. De ha kommit från alla väderstreck, och sällan tillhöra de genom födsel eller familjband den ort, der de arbeta. Jag har gjort bekantskap med ganska många jernvägsarbe35 tt RR ons ne Ars sa TET BR NINNA nn fl I vIRIGNR ri MM, rr NS ETAN LR pita ANS RR a