Dagens Nyheter – 25 oktober 1872, sida 2

et turcon träffad af en dödande kula, och eninföding stod just i begrepp att draga huden af den ömkligt Jamande katten för att koka soppa på hans feta kropp, då Fanans väninna, som deltog i expeditionen, medelst ett skott för alltid mättade denne kattätare samt dymedelst räddade djurets lif. Här voro lille Bouffarick och tre lika ryktbara andra medlemmar af det byggliga hindslägtet, bland hvilka en som upplefvat en bel mängd mä:kvärdigea äfventyr samt blifvit sårad mer eller mindre svårt tolf särskilda gånger. Och här var också, utom alla dessa, en ålderstigen man med snöhvitt skägg, som Bof lugit och stilla på en halm-madrase. Ena mycket gammal man — en man som deltagit i den stora franska revolutionen och i den förste Napoleons krig; en man, som länge varit hemsökt af fattigdom och i följd af många grymma motgångar vid 90 års ålder befann sig ensam här i Afrika, utan att ega en enda af sina ungdomsvänner i behåll, skild från pina slögtingar och barn samt beröfvad äfven det understöd, som han med rätta kunnat fordra af sitt fosterland för de tjenster han gjort detta. I fyra år hade Fanans väninna underhållit honom råed de medel, som hennes lilla vinhandel inbragte. — Jag vill vårda och föda honom, bade hon sagt helt kort, då hon fann honom i stort elände och hörde bang historia berättas af andra. Och hon hade hållit sitt löfte, ty ellt