Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 1

AREA VS RARE SE SSE TREE RESO Ta OEI alltför närbeläget och hvarje 20-årig kan der bereda sig en utkomst minst lika god och betryggad som i sitt hemland, utan att alldeles bryta med sina förhållanden till detta. Det har anmärkts att landstinget här egnat mindre omsorg åt folkbildningens understödjande och höjande än i de flesta andra länen. Under det landstinget till uppförande af byggnaden vid lasarettet i Lund och åt institutet för döfstumma anslagit flera hundra tusen rdr, utom de stora årliga anslag det senare kräfver, har det under sin tioåriga tillvaro icke till folkbildningens befrämjande bestått mera än 10 å 12,000 rdr. Det är utan tvifvel högst berömvärdt att landstinget så frikostigt understödt de tveine uppgifna instituten, hvarförutan det förra icke förmått motsvara sitt ändamål och der senare icke kommit till stånd; men nog hade det varit lika önskligt som af behofvet påkalladt att folkundervisningens utveckling utaf landstinget omfattats med större intresse än som hittills kunnat skönjas och understödts med större bidrag än de hittills lemnade. Vi hafva här ett sällskap som råder öfver betydliga kapitaler och årligen inflytande medel, länets hushållningssällskop. Det har med stor frikostighet tid efter annan lemnat bidrag till landtbruksinstitutet på Alnarp, uppgående till omkring 160,000 rår, hvarförutan detta institut årligen lärer af hushållningssällskapet erhålla bidrag af 3 till 4,000 rdr. Men några större bidrag till jordbruksbefolkningens direkta gagn hafva vi icke förmått iakttaga, utom det att några stipendier lemnats åt de arbetare som taga tvåårig tjenst hos skicklige landtbrukare för att bereda sig praktisk färdighet i de till landtbruket hörande göromål. Vi hysa den föreställningen, att om landthushållningssällskapet vill t. ex. lemna behöfliga bidrag till slöjdskolor för gossar, ställda i förbindelse med redan förut väl organiserade folkskolor; så skulle dessa utöfva en lifvande väckelse-på kommunerna att gripa sig an med en verksamhet i samma riktning. Det finnes väl knappast någon provins inom riket, der huszslöjden är så främmande för landtbefolkningen som Malmöhus län. Här måhända mera än annorstädes har den arbetande klassen sökt sin utkomst nästan uteslutande i den egentliga hufvudnäringen, jordbruket, och alltför. mycket förgätit det arbetes vigt och betydelse, som i så många andra provinser upptar arbetarnes mellanstunder och der lemnar icke obetydliga bidrag till familjernas bergning. Derigenom har det också inträffat, att under det den bokliga folkbildningen årligen vinzrer en synbar utveckling och att åt jordbruket egnas en mera rationel och praktisk behandling, husfliten och husslöjden alltmera aftagit, åtminstone bland dem manliga befolkningen. Detta är en stor brist i vår folkuppfostran, som måste upphjelpas, och dertill hör i första rummet att åtgärder vidtagas för meddelande af undervisning och handledning i de slöjder, som i en i allmänhet skoglös trakt företrädesvis kunna öfvas. Vi föreställa oss att impulsen härtill kunde och borde utgå från landstinget och huskhållningssällskapet. Så hafva vi sett att förhållandet varit i flera andra län. HSådana föredömen mana till efterföljd.