Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 1

rm 3 RN vill gifva er något aunat i stället, som kan vara. er en ersättning för dem. Det måste väl ändå finnas något som ni eftersträfvar — något som ni skulle ha glädje af under de omständigheter, hvari ni nu lefver? — Jag har redan nämnt det enda som jag önskar. Han hade under hela tiden bemödat sig att genom sitt uppförande visa det han städse ihågkom den ofantliga skilnad i rang och gamhällsställning, som förefanns mellan honom och hans interlokutris. Men så ofta hon erbjäd honom sina gåfvor, sitt beskydd, sina belöningar, så uppreste sig hans medfödda stolthet i jemnhöjd med hennes egen; och att förhindra detta stod ej i hans makt. — Att glömmas! sade hon. En sorglig åstundan? Kan det vara möjligt, att lifvet inom afrikanska armån är så angenämt, att ni verkligen ej bar annat att önska än att få fortsätta detta lif, sådant det hittills gestaltat sig. — Nej, jag har också en önskan till. — Nämn den då för mig, och den skall bli tillfredsställd. — Nåväl, jag eftersträfvar en förmån, com icke på länge varit mig förunnad — jag menar den förmån, som hvarje gentleman eger, att kunna visa en artighet, utan att betalning bjudes åt honom, såsom åt en botjent. Hon förstod hvåd han menade; och hon rördes af uttrycket i hang röst. Hon var