Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 1

pal Fr SE mer tillbaka till Paris, skall jag möjligen få tillfälle att göra ert namn kändt af kejsaren. Han är lika beredvillig som hans onkel var att belöna militära förtjenster; men han har ej i samma mån som denne tillfälle att personligen aktgifva uppå gina soldaters uppförande. Cecil rodnade. — Ni gör mig en stor ära, sade han hastigt; men om ni vill mig väl, min fru, så nämn ingenting om mig för de höga vederbörande, — Hvarför inte? Skulle niej önska att bli riddare af Hederslegionen? — Jag önskar ingenting annat än att bli glömd. — Ni eftersträfvar således just hvad andra frukta? — Ja, så är det. Om mi vill tjena mig, min fru, så låt mig vara och förblifva obemärkt. Hon betraktade honom med mycken öfverraskning, och på samma gång såg hon smått förtretad ut. Hon tyckte sjelf att hon gått nästan för långt i välvilja, att hon röjt nästan för mycket intresse för honom, då hon erbjöd sig att använda sitt inflytande vid franska hofvet till hans, den simple korporalens förmån; och att han nu tillbakavisade ett sådant anbud syntes henne både oförklarligt och otacksamt. Mohren närmade sig dem ru. — Hennes nåd har berättat för mig, herr