Dagens Nyheter – 18 oktober 1872, sida 1

Svenska folkets tillstånd. I. Skåne. Folkbildningsanstalterna. (Forts.) En annan anmärkning som med full befogenhet framställes mot undervisningen är den, att den inskränker sig till meddelande af bokliga kunskaper, utan att förbereda barnen för de sysslor, som möta dem i det praktiska lifvet. Denna anmärkning träffar emellertid icke egentligen lärarne, då dessa icke sjelfve blifvit handledde i denna riktning, och icke eng några yttre anordningar blifvit träffade, som göra det för dem möjligt att undervisa i slöjd och handtverk, Flera skollärare och andra män som intresserat sig för folkskoleväsendets utveckling hafva af staten erhållit reseunderstöd för att i främmande länder göra sig bekanta med der antagna nya undervisningsmetoder, lämpliga läroböcker och passande materiel m. m.; men vi hafya icke kunnat bemärka att någon enda fått åt sig uppdraget att inhenita kännedom om den förbindelse mellan folkskola och slöjdskola som på de sista åren införts i flera andra länder och som nått sin största utveckling inom några kantoner i Schweiz. Tvärtom hafva vi sett, att åtminstone en ansökan om reseunderstöd för detta ändamål blifvit af k. m:t under förra året afslagen. Iden schweiziska folkskolan omfattar undervisningen öfverhufyud taget samma bokliga ämnen som hos oss, men hvad som så väsentligt utmärker den framför vår är, att den med stor omsorg -utvecklar äfven barnens kroppsförmögenheter och meddelar dem förberedande, praktiska kunskaper. Härtill kommer äfven undervisning i militär-exercis. Barnen vänjas icke blott vid militäriska öfningar utan äfven vid längre marscher. På så sätt hafva hos dem utvecklats de krigiska vanor som utgöra en del af mnationens karakter och hvarigenom en nationalbeväpning kunnat åstadkommas och hållas vid lif. Det kan icke förnekas, att det yngre slägtet hos oss har visat sig vara hemfallet åt en veklighet och maklighet, som i icke ringa mån måste betraktas vara en följd deraf, att dess uppfostran uteslutande utförts på skolbänkarne. Oviljan att deltaga i den bevärings-exercis, som ännu endast upptar 15 dagar årligen under tio år, har visat sig till den grad stor, att t. ex. i år inom ett distrikt i länet, der de beväringsskyldiges antal utgjerde 130, endast 11 undergingo vapenöfning. Från ett annat distrikt hade icke mindre än 60 beväringsynglingar rymt ur landet för att undgå exercis. Då förhållandena redan visat sig sådana, när öfningstiden i dess helhet varit inskränkt till 30 dagar, och de förmögnare med 100 rdr kunnat friköpa sig derifrån; hurudana skola de blifva, sedan en allmän värnepligt blir införd och en -vida mer omfattande krigsbildning kommer att meddelag? Vi vilja icke döma om eller i hvad mån detta för vårt land kan vara behöfligt ; men det våga vi förutsäga, att om icke medstora omkostnader en förberedande undervisning i exercis och krigiska lekar införes i folkskolorna, så blir den allmänna värnepligten aldrig en sanning, åtminstone icke inom denna proving. Dertill är, oafsedt det i fjerran hägrande Nordamerika, Danmark