Dagens Nyheter – 12 oktober 1872, sida 1

-— Ö0D0 -— Damen betraktade -dem båda; derpå böjde kon sig intill öfversten och sade: — Banna icke er korporal för min skull, jeg ber er derom, ty ni gör horom en orättvisa. Han nekade att mottaga någon betalving, men var i stället nog artig att vilja skänka mig pjeserna; och naturligtvis kunde jag ej gå in på att taga mot dem såkom en gåfra. — Karlen är den mest oförskämda lymmel i hela armån, mumlade hennes värd; och sade derpå till Cecil med låg röst, för att gästerna icke skulle höra det: Gå er väg, sturske herre, och lemna det här skräpet qvar. Men madame la princosse4 hade hört äfven detta. — Han bar kallat jägaron hit endast för att få förödmjuka honom, tänkte hon, och samma tanke uppstod också samtidigt hos Fanans väninna, der hon satt i sitt träd. Det högaristokratiska fruntimret var mycket stolt, men hon var äfven och i ännu högre grad rättvis, och det smärtade henne att se en annan menniska oskyldigt lida för kennes skull. För öfrigt intresserade henne Cecil, emedan hon väl märkte att ham, oaktadt sin nuvarande låga ställning, egde en goentlemans egenskaper; och den lugna värdighet, han iakttog under det att Cbåtesuroy gång efter annan förgick sig mot honom, kunde ej annat än imponera på henne, i synnerhet som hon väl förstod att detta lugn måste Vara endast skenbart. UNDER SKILDA FANOR, 45.