Dagens Nyheter – 7 oktober 1872, sida 1

Stockholms-Nyheter. Måndagen den 7 cktober 1872. Årets 281:sta dag. Återstå 85 dagar. Solen går upp kl. 6,21; ned kl. 5,14, Dagens längd: 11 t. 1 m. Månen går ned kl. 6,37 e. m. Namn: Brigitta (foronordiskt qvinnonamn; några anse det betyda den ryktbara, andra härleda det från Birger och ekulle det då betyda vårdarinna), nordens förnämsta helgon. Brigitta föddes på Finnstad gård omkring 1303 af Birger Persson till Finnstad, en rik och mäktig man, och hans hustru Ingeborg, dotter af lagman Bengt i Östergötland. Ända till sitt tredje år var Brigitta stum, men då började hon med ens tala så rent och förståndigt, att hvar och en blef förvånad deröfver. Hennes förildrår voro mycket gudaktiga, fastade; vakade, biktade och späkte sig mycket, efter tidens sed, hvilket isynnerhet verkade på Brigitta. Efter sin moders död vistades hon hos sin moster, fru Ingrid, på Aspenäs; då såg kon en natt, vid gju års ålder, i en syn jungfru Maria, som satte en gyllene krona på hennes hufvud. Ifrån den tiden blef hon ännu mera gudfruktig än förut. Vid tretton års ålder blef hon, på sin faders enträgna önskan, gift med Ulf Gudmarsson till Ulfåsa, som blott var 18 år gammal och mycket gudfruktig, och med hvilken Brigitta hade fyra söner och fyra döttrar. De företogo för sin själs salighet en pilgrimsfärd till St Jago di Compostella i Spanien. I Frankrike föll Ulf Gudmarsson i en svår sjukdom, men då han i yttersta nöden lofvade att blifva munk, eå tillfrisknade han snärt och ingick, sedan han återkommit till Sverige, i Alvastra kloster, der han dog 1344. Efter den tiden blef Brigittas lefnadssätt ännu strängare, och hon trodde sig alltsom oftast hafva syner och uppenbarelser, i hvilka Kristus talade med henne. Dessa samtal har en magister Mathias upptecknat, så att de nu finnas tryckta på de flesta språk, och innehålla de mycket fromt och nyttigt. Hon vistades en tid vid hofvet såsom hofmästarinna hos drottning Blanka, men hoflifvet behagade henne icke länge, utan bon drog sig tillbaka till sina egendomar, der hon lefde i de strängaste botöfningar, bar ej linne, utan en tagelskjorta närmast kroppen, låg på en matta på golfvet, lät heta vaxproppar drypa på sin arm till minne af Kristi lidande, fastade ofta, uppassade dagligen sjelf tolf fattiga vid sitt bord o. 8. v. ; Tvenne år efter hennes mans död befallde Kristus henne i en syn att begifva sig till Rom, hvilken befallning hon efterkom år 1346. Hon lefde i Bom många år, besökte alla heliga atällen i landet och utmärkte sig öfverallt för gifmildhet och gudsfruktan, hvarigenom hennes rykte allt mer och mer utbreddes bland folket. Påfven residerade då i Avignon i Frankrike; Brigitta rådde honom att flytta till Rom och förespådde, att han annars snart skulle dö. Han flyttade ej och dog kort derefter. Detta befästade ännu mer hennes stora anseende. r 1372 företog hon en resa till Jerusalem och besökte derunder Neapel, hvareget Carl, den ene af hennes söner, som var nära att gifta sig med drottning Johanna i Neapel, ehuru han var gift hemma i Sverige, hastigt dog. Någre misstänka, att hon sjelf förgiftat honom för att hindra hans tvegifte. Brigitta fortsatte emellertid, oaktadt sin bräcklighet, resan och ankom till Jerusalem, men dog kort derefter, sjuttio år gammal. Efter hennes död förde hennes barn liket hem till Sverige. I Söderköping var mycket folk samladt för att få vidröra de heliga qvsricfvorna, och då liket nalkades Linköping, mottogs det af biskop Nils, hela presterskapet och alla gtadens invånare. Slutligen fördes det till Vadstena kloster, gom Brigitta ejelf stiftat. Efter många svårigheter lyckades det slutligen för drottning Mergaretha att få Brigitta kanoniserad af påfven. Det skedde den 7 oktober 1391. På högtidsdagen och dagen förut ringdes med alla klockor i staden. Påfven gick om morgonen till stora kapellet, höll ett tal, böner lästes, psalmer sjöngos, och Brigitta förklarades för ett helgon. Dagen derpå läste påfven — det var Bonifacius IX — sjelt messar i St Petri kyrka, som var upplyst med 30,000 lampor, utom ljus och facklor. Tredje dagen inskref påfven, i folkets åsyn, Brigittas bamn i en bok ibland !