Dagens Nyheter – 7 oktober 1872, sida 1

-— d10 —hans lemmar kunde bära honom, hållande mynten i sina hårdt sammanslätna händer. Han var i ytterlig grad uppskrämd och tänkte icke ett ögonblisk på att i något afseende vara vara olydig mot henne: Han visste hurudan Cigarette var — och hvem visste icke det? Han visste att det var en småsak för henne att skjuta ihjäl en man, ja, att hon ansåg en menniskas lif mindre värdt än en katts — ty hon tyckte om kattor — äfvensom att ifall han ådroge sig hennes fiendskap, hela armö6n skulle förena sig med henne för att grundligt tukta honom. Alltså fann han nu rådligast att lägga benen på ryggen; förskräckelsen bevingade hans steg, och det dröjde derför icke många minuter förr än han upphann Cecil, som långsarit vandrade till kasernen. — Är det ert allvar? frågade denne öfverraskad, då han såg det betydliga belopp som den -lille juden räckte honom under de högtidligaste försäkringar att han förut endast för-ro skull skämtat med honom, samt under förklarande att han i sjelfva verketingenting högre önskade än att bli egare af de utmärkta konstföremål som blifvit inleninade till honom för: att försäljas. Han visste nog huru han skulle bli af med dem; det behöfdes blott att han sände dem till en stor samlare i Paris, med hvilken han hade affärer; och som helt visst skulle betala dem dyrt. — Och ni frågar om jag menar allvarsamt!