Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

--UVM frestarinnor. Det skall äfven ni göra; berätta nu er historia, mon brave. — Monsieur, min historia finner ni i jägareregementets journal. Den är sådan jag skrifvit densamma med mitt svärd. — Bra, bra, mumlade generalen, som uppmärksamt lyssnat till detta samtal. Korporalens senaste svar behagade honom gsynnerligen. Chanrellons ögon blixtrade. — Och ert svärd skrifver et vackert språk, ett sådant som Frankrike tycker om att läsa. Mon innan ni bar detta svärt här i Afrika, huru hade ni det då? Berätta för o3s — det är en liten roman, eller huru? — Om det så var, har jag redan vändt om bladet, monsieur. — Nåja, det går väl an att vända det tillbaka igen. BSeså, låt oss nu höra hvad som föranledde er att fara till Algier. Ni hade lidit ett, skeppsbrott, och det fanns ingen lämpligare hamn, som ni kunde uppsöka Var det inte så? Fram mod sanningen! — Herr öfverste, det är soldatens pligt att blindt lyda; men jag har aldrig hört att enställandet af dylika förhör är en officers rättighet. Orden uttalades med lugn och köld samt på samma gårg med tortn hos en man, som känner sitt eget värde. Den medfödda stoltheten fann i dem sitt uttryck, och det -nobla maneret, som en mångårig vistelse bland half