Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

ning nera än 20,000 tunnland mark blifvit dels förbättrade, dels nyodlade. Boskapsskötseln, hvilken haft att kämpa mot de svårigheter, som 1867 års otillräckliga fodertillgång och deraf nödvändiggjorda minskning i kreatursstocken medfört, har detta oaktadt under perioden omfattats med stigande intresse och omtanke, i samma mån som den tilltagande exporten från riket af lefvande boskapskreatur och mejerialster föranledt starkare efterfrågan och stegrade pris på kreatur. Inom länet finnas ej mindre än 13 bymejerier, hvilka år 1870 inköpt och förbrukat inemot 250,000 kannor mjölk; hvarförotom finnas omkriovg 60 enskilda mejerier. Boskapsdjur af ädlare slag förekomma till större antal vid de större egendomarne, hvaremot hos allmogen håg för boskapsskötselns behöriga förbättring i detta hänseende ännu vunnit ringa utbredninvg, Ett likartadt förhållande råder fven i fråga om trädgårdsskötseln. — För fiskerihandteringens uppbjelpande hafva ändamålsenliga åtgärder blifvit vidtagna. . Bkogshushållning. Någon synnerlig förbättring i hushållvingen med de enskilda skogarne i IX. net har under nu omhandlade tidskifte icke Iåtid Big förspörjas. Å en del af de större egendomarne är visserligen en påvetenskapliga grunder ordnad skoj shosbållning införd; men hos största delen af allmogen, hvilkens allmänna skogsafverkningssätt är blädning, fortfar nästan oförminskadt det gamla missbruket att anlita skogen utan hänsigt till dessa framtida bestånd och befordrande af återväxt; och något bättre bärntionan lärer ej vara att förvänta, förrkr. insigten derom, att skogsegarens egen fördel kräfs ver skogens bevarande, vunnit allmänt insteg hos befolkningen. Länet är fördeladt i 3revier; och utgöres skogsstaten af 1 öfverjligmästare, 74 jägmästare, 3 kronojägare och 39 skogvaktare. Bergsoch brukshandtering samt manufakturoch handtverksrörelse. Vid jemförelse af de uppgifter, som förekomma i denna och i nästföregående femårsberättelse, visar sig, att under nu ifrågavarande period bergshandteringen vunnit betydlig förkofran, desto mera beaktansvärd, gom konjunkturerna för afsättning af hithörande produkter varit långt ifrån uppmuntrande. Sålunda har produktionen af malm och tackjern stigit ut.der senaste fem åren med 273,496 centner malm och 262,773 ctr tackjern eller årligen i medeltal 54,699 ctr malm och 52,555 ctr tackjern utöfver beloppen deraf under perioden 1861—1865, likaeom ifven tillverkningen af stångoch ämnegjern ökats med 64,469 ctr eller per år 12,894 ctr, oaktadt begagnade härdar nedgått från 21 under år 1865 till 13 år 1870. Deremot har jernmanufakturoch stålberedningen aftagit md ej mindre än 111,141 ctr eller per år 22,228 ctr, ett förhållande, som hufvudsakligen tillskrifves det lägervall, hvari verkstäderna i Nyköping råkat, äfvehsom den minskade smidesfabrikationen i Pskilstuna. De mest betydande: jernverk iro Åkers och Näfveqvarns samt Helletors gjuterier, Sofia, Wilhelmina, Kantorps och Förola grutvor. Produktionen af koppar saknar betydenhet och inger ej heller förväntan om någon afsevärd tillväxt. Af öfriga mineraliska alster må nämnas Nyby plåtvalsverk, marmorbrytningen vid Klaestorp samt åtskilliga kalkstensbrott, af hvilka Oaxens på Mörkön är det förnämsta och år 1870 lemnat 1680,060 kub.-fot. De egentliga fabriksslöjderna hafva icke under perioden höjt sig, utan snarare visat benägenhet art skrida tillbaka i åtskilliga grenar. Så t. ex. har tillverkningen vid Hargs mekaniska bomullsspinneri, som år 1865 uppgick till ett värde at 751,948 rdr och 1866 steg till 901,135 rdr, derefter årligen nedgått, så att det år 1870 ej uppnådde högre värdebelopp än 160,769 rdr. Pappersfabrikationen, som år 1866 sysselsatt tvenne: verk, har likaledes minskats, sedan det ena pappersbruket år 1868 afbrunnit och sedermera ej uppförts, och bedrets vid periodens utgång endast vid Forssa bruk med en arbetsstyrka af 22 personer och tillverkniogsvärde af 22,456 rdr. Och slutligen har tillverkningen aft kläde, hvilken uuder periodens första år uppgick till 50,865 rdr, nedgått år 1870 till 9,000 rår. Antalet handtverkare å landsbygden uppgick år 1870 till 617, deribland ej mindre än 416 skomakare och skräddare, eamt i städerna till 338: I afseende på handtverkerierna företer sig den omständigheten, att den dermed sysselsatta sammanräknade personalen i städerna minskats med 461 personer, deraf 216 smeder och deras arbetare. Ått en del af den för handtverkerierna i städerna öfrerflödiga arbetspersonalen gökt sin utkomst på landsbygden, visar sig visserligen deraf, att handtverksidkaroes på landet och deras arbetsbiträdens antal förökat sig med 268 personer; men denna tillökning i arbotskraft-r synes dock icke bafva medfört någon tillväxt i handtverksrörelsen, emedan bevillningen för sådan rörelse å landet år 1870 utgjorde endast 173 rdr 50 öre mot 212 rdr 50 öre år 1865. Kommunikationsanstalter. Länets allmänna vägar, upptagande en längd af omkring 190 mil, äro fasta och jemna samt förtjena fortfarande sitt häfdvunna anseende att vara bland de bäst underbållna i riket. Tyngden af vägonderhåilet kan i jemförelse med andra län icke anses synnerligt tryckande. För vägbyggnader och förbättringar har under perioden staten bidragit med 71,238 rdr och kommunerna med 30,272 rdr. Den lättuvad i skjutsniogsbesväret, eom vunnits genom den i länet varande jernvägen samt ökade ångbåtsförbindelser m. m., är af den väsentliga be