Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

WW VW vildar och råa soldater icke förmått utplåna, framträdde vid deras utsägande på ett imposant sätt. Sålunda lemnades för ett ögonblick å sido den stora rangskilnad, gom förefanns mellan korporalen och befälhafvande öfversten, hvilken tillika var en fransk ädling. Ofrivilligt vände sig alla om, som sutto vid de kringstående små borden, och sågo på jägaren. Djerfheten af hans yttrande i förening med den lugna, artiga tonen väckte deras förvåning och nyfikenhet. En mörk rodnad öfverfor Chanrellons öppna anlete, och stridiga känslor syntes för en sekund röra sig i hans inre. Derpå sprang han plötsligt upp så att alla tre stolarne föllo omkull med mycket buller; och han trädde fram till korporalen, sägande, i det han bugade sig med en fransmans behag och en krigares frimodighet! : — En riktig anmärkning — en väl för. tjent och väl gifven tillrättavisning. Jeg tackar er för denna lexa. Jägaren betraktade honom öfverraskad och rörd; i sanning, hans rörelse var djupare än han ville visa. Under den låvga tid han tillhört Chåteauroys regemente hade han aldrig rönt något slags höflighet eller välvilja. Utan att sjelf tänka derpå, räckto han instinkt. mässigt fram sin hend. Men genast erinrade han sig med en bitter känsla, att det icke passade en så underordnad person som ban att fatta en hög förmeans hard, och han skyn