Dagens Nyheter – 4 oktober 1872, sida 2

Meddelanden från allmänheten. Öppet bref till herrar valmän inom Oppunda och Villåttinge khäraders valkrets till riksdagsman i andra kammaren! Med anledning deraf, att herrarne behagat insinuera, det jag vid det nyligen skedda riksdagemannavalet skulle hafva uppträdt som kandidat, finner jag mig föranlåten att mot denna insinuation på det högsta protestera. Jag har ännu aldrig uppträdt som kandidat, hvilket herrarne ock lätt klnnat öfvertyga sig om genom att tillfråga någon af bonde-elektorerna, t. ex. herrarnes för denna gång i sista ögonblicket utkorade kandidat. Deremot erkänner jag gerna, att jag, i likhet med herrarne, tog en, om ock ringa, del i förberedelsen af valet; och hvem eger rätt att tadla mig derför, ty gjorde icke hvar och en detsamma? Att jag nu som alltid slöt mig till de mindre jordbrukarne, d. v. 8. de, hvilka få vidkännas grundskatternas hela tyngd, och sökte göra för dem begripligt, hvem som vore lämpligast att representera våra åsigter rörande dessa — det gjorde jag af både öfvertygelse och skyldighet. Men framför allt uppmanade jag till att följa herrarnes exempel i enighet. Enighet ger styrka, och den. satsen tycktes de äfven hafva senterat, som syntes af valets utgång; men vare det långt ifrån mig att derför tillskrifva mig den ringaste förtjenst, ty förmodligen hade utgången, hvarmed jag tror de flesta äro belåtna, blitvit densamma, antingen jag varit der eller ej. Hade jag sjelf uppträdt, skulle väl detta fastmer bidragit till förtagande at den enighet som nu syntes råda. Alltså undanber jag mig denna mig pådiktade äregirighet tills herrarne få grundade skäl dertill. Vi ba, utom vårt auvarande ombud, inom en valkrets en grefve Kalling, som, synnerligast i grundskattefrågan, representerar våra åsigter, ehuru han för deuna gång undanbedt sig komma i åtanke. Om man derför vill en god sak — och det vill jag! — skulle det ju derföre vara högst oklokt af mig, och hvilken annan som helst som vill detsamma, att uppträda, då förut så lämpliga kandidater finnas; ty det vore ju att åstadkomma splittring i stället för enighet, och en sådan tillvitelse skall aldrig någon få skäl att påbörda mig. Hos de tidningsredaktioner, hvilka i sina resp. tidningar godhetsfullt vilja intaga ofvanstående, stannar jag i stor förbindelse. Flen L. Mellösa den 1 oktober 1872. J. Hellberg. rem XXXX-XzXXXXÖRTÅAAzzAzAÅALO ORON