Dagens Nyheter – 28 september 1872, sida 1

nn Riksdagsmannavalet i Siockholm, hvars utgång tillkännagafs kl. ?41 nu förlidna natt, har utfallit så, att till ledamöter af andra kammaren blifvit utsedde: Röster. Kommendören Adlersparre s 3279. Byråchefen Fock oo. ss . os 3215. Litteratören Hedin . . . 3056. Sekreteraren Rubenson . 8051. Häradshöfding Carlen . . . . 2967. Kommersrådet Sjöberg -. . . . 2965. F. d. statsrådet Gripenstedt . . 2903. Fabrikören Lundström . a 2481. Ofverste Nybleus . 2450. Kungl. sekret. Waliden -. . . 2421. Generalen Björnsijerna . . . 2349. Statsrådet Bergström . . . . 2294. Kyrkoherden 8iaaff. . . 1840. Närmast i röstetal voro: häradshöfdingen Dufva med 1,530, kaptenen Mankell med omkring 950 och advokatfiskalen Ljungberg med ungefär 900 röster. I valet anses ha deltagit omkring 3,500 valmän. År 1869 deltogonågot mer än 3,200; år 1866 cirka 3,000. Lifaktigheten är således i oafbruten tillväxt. Antalet kasserade sedlar var särdeles litet. I ett postskriptum längre fram i bladet meddela vi uppgift å antalet röster som kandidaterna erhållit i de särskilda valkretsarne. Den kandidatlista, som blifvit temligen på höft uppgjord på tvenne förberedande möten åå stora börssalen, har sålunda i sin helhet gått igenom, och med stor pluralitet. Icke blott hr Mankell, utan äfven hr Dufva ha blifvit förskjutna. Om åetta öde drabbat hr Mankell ensam, som hade de fleste pressens organer emot sig, skulle utgången ej varit fullt betecknande. Men då hr Dufva fått med honom dela nederlaget, oaktadt han var på det varmaste förordad af populära talare på det första börsmötet, så är det klart som dagen, att embetsoch tjenstemännen samt bourgeoisien i Stockholm i går haft för afeigt att förklara krig mot det parti, som genom valen i lendsorterna vunnit ansenligt 1 styrka inom riksförsamlingen. När diskussionen inom pressen angående dessa val börjades, tilläto vi oss varna för att sålunda utmana och uppreta öfvermakten. Vi ansågo det eklokt, opolitiskt. Flertalet af de i går röstande har varit af annan mening. Framtiden skall visa hvilkendera gom hade rätt. Det skulle mycket öfverraska oss, om det icke till och med mycket snart blefve uppenbart att landtmannapartiet uppfattat uteslutandet af både hrr Mankell och Dufva från riksdagsmannaskapet såsom en fiendtlig handling af Stockholms valmän, och om icke partiet på något talande sätt besvarade densamma. Så länge hrr Mankell och Dufva voro ledamöter af andra kammaren och så länge de utan afvoghet bemötte landtmannapartiet samt till och med i en eller annan fråga handlade gemensamt med det, kunde de ock i andra fall utöfva en modererande inverkan på partiet. Nu bar Stockholm sjelf stött ifrån sig den enda möjligheten att erhålla något märkligt inflytande på frågornas behandling i andra kammaren och drifvit landtmännen till förökade ansträngningar för, att skaffa sig makten äfven i första kammaren. Stockholms