Dagens Nyheter – 28 september 1872, sida 1

la oo hästar skulle han hellre velat förlora än sin Djelmae. Det var en passion hoz3 honom som han, oaktadt sia jeravilja och den lugna värdighet, han i öfrigt så väl förstod stt iakttega, omöjligen förmådde dölja; hvadan också ryktot om dansamma äfvensom om den ovanliga skönheten ho3 dess föremål trängde till frarska lägret samt derstädes framkallade den största nyfkenhet. Man ville ovilkorligen se flickan; och vid vakteldarnoe om nätterna språkade man knappt om annat än huru man skulle bete sig för att röfva bort henne. Men detta var ingen lätt sek. Visserligen var stammen i ott vådligt upplösningstillstånd till följd af fransmännens oupphörliga anfall; men ja mera höfdingen ansattes, desto längre söderut drog han sig tillbaka med pitt folz, dervid ofta lemnande sina hjordar i sticket. Fransmännen tvungos sålunda att fördjupa sig in i landet, der de besvärades af den olidliga hettan samt svåra sjukdomar. Emellertid kunde de kejserliga lederna erhålla förstärkningar, så ofta det behöfdes, under det att arabernas motståndskraft efterhand förringades; ty när en of deras män fallit, så var också för lång tid deras styrka förmingkad med en man. Som deras kreatur till stor del småningom råkat i förföljarnes våld, började de äfven hotas af hungerszöd. Icke desto mindre kämpade de som tigrar gamt förstodo också konsten att fökta flyende, så att