Dagens Nyheter – 23 september 1872, sida 1

uttalad önskan att han måtte nedresa till Malmö, beslöto ock nuvarande konungen och hans höga gemål samt hertigen af Dalarne att med extratåg afresa på attonen; och sviten var redan instigen i vagnarne, då det djupt smärtsamma dödsbudet med jernvägstelegram anlände, Från Malmö skrifver en korrespondent till Köpenhamnstidningen Dagstelegrafen följande: Natten mellan tisdagen och onsdagen vakade hofstallmästaren G. Bråkenhjelmoch löjtnant Gyllenram hos konungen. Klockan var omkring 4 (på orsdags morgon), då Bråkenbjelm, närmande sig konungens bädd, såg honom uppslå ögonen, och i det konungen kallade B, vid ett af de förtroliga vän-pamn, hyarmed han ofta tilltalade sina närmaste och käraste, sade han honom ett vänligt god morgon och bad honom att få litet mjölk att dricka. Han förtärde på sista tiden alls intet annat och kunde öfverhufvud taget ej smälta något. Hela onsdagen låg han i allmänhet stilla men var under hela tiden vid full sans. Klockan omkring 4 på eftermiddagen frå: gade den ene af läkarne honom, om han tilläte, att man skickade bud efter kronprin-gessan af Danmark. Konungen hade sett henne en kort stund, då hon i måndags var i Malmö för att helsa honom efter hans ankomst, men hade sjelf önskat, att hon genast skulle resa hem till Charlottenlund; ej heller hade han velat, att det skulle skickas bud efter hans broder, prinsen regenten. Men på ofvannämda fråga af läkaren svarade konungen: Det vill således säga, att det snart är förbi? Säg det bara rent ut! Han frågade vidare, om han väl kuvde lefva öfver natten och om han antagligen skulle komma att lida många plågor. I afseende på det sistnämda kunde läkarne lugna honom, ty hans krafter voro i Jen grad försvinnande, att den fordom så starka kroppen nu måste antagasej. längre kunna göra motstånd mot dödens sista angrepp. Konungen önskade nu taga farväl af sin omgifning, som utgjordes af: läkarne V. Lundberg och Edholm — konungens intime vän, hofstallmästaren Bråkenhjelm, tjenstgjorde som marskalk — öfverintendenten v. Dardel och löjtnant Gyllenram samt landshöfdivg Troil och dennes fru, uti hvilkas sängkammare (1 trappa upp i landshöfdingeresidenset) kung Carls dödsläger var bäddadt. Han hade alla dessa hos sig, tog dem med vänliga tacksägelser i handen och sände helsningar till sina kära, som ej voro tillstädes. Samtidigt härmed skickades bud efter hofpredikanten Olin, som skulle gifva sin konung nattvarden. Prosten Olin infann sig kl. omkriog 7, men konungen var då redan för svag. Han vände väl på hufvudet, liksom för att lyssna, men kunde ej taga verksam del i den heliga handlingen, och prosten inskränkte sig derför till att läsa en bön och uttala välsignelsen öfver den döende. Allt svagare och svagare blefvo lifstecknen, och nästan omärk: ligt slocknade lifvet, tills allt var förbi kl. 5 minuter efter 9 på aftonen. Den första bulletin, som angående konungens tillstånd utgafs i Malmö och hvars innehåli icke blef meddeladt allmänheten i hufvådstaden, lydde så: KL. 10 f. m. H. m:t konungens krafter, som under sjöresan blifvit särdeles medtagna, ha icke efter ankomsten till Malmö så förbättrats, att resans fortsättande låter sig verkställas under dagens lopp. ; Malmö den 17 september 1872, Vincent Lundberg. Ed. Edholm. Man kan icke undgå att fråga: hvarför fördes patienten den långa sjövägen i stället för på jernvägen genom Slesvig och Danmari ?