Dagens Nyheter – 20 september 1872, sida 1

er Den förste bonden i första kammaren. Det märkligaste val som skett under nu pågående valperiod är otvifvelaktigt det, hvarvid Skaraborgs läng landsting insatt i första kammaren en allmogerepresentant, Sven Andersson på Svenneby och hvarigenom detta landsting gifvit en mycket förståelig Cförsta varningt åt de stationäre i herrekammaren. Angående såväl detta som ett annat repregentantval af nämde landsting meddela vi följande intressanta bref från vår korrespondent i Mariestad: Vid det i dessa dagar härstädes af landstinget förrättade valet till två ledamöter af riksdagens första kammare har förefallit åtskilligt som väl förtjenar komma till allmänhetens kunskap. Ledighet hade uppstått efter hrr Storckenfelt och G. Posse, hvilka, som bekant, båda ingifvit sina afsägelser. Som begge äro förmögna och oberoende personer, väckte detta steg inom landstinget stor förundran, och denna förundran var blandad med ledsnad emedan just desse herrar mer än några andra representerat de åsigter, hvilka länge varit öfvervägande inom Skaraborgs läns landsting. Det hviskades visserligen att afsägelsen skulle varit en följd af en tilldragelse vid förra riksdagen, nemligen den, att ifråga om riksförsamlingens rätt att bestämma öfver svenska folkets skatter hrr Posse och Storckenfelt voro de ende inom första kammaren som stodo på andra kammarens sida, då talmännen vägrade proposition på gemensam omröstning. I deras atsägelseskrift funnos dock inga motiver alls angifna. Emellertid lärer landstinget uppfattat anledningen till afsägelsen såsom här är omtaladt; och följden häraf bief att man önskade förmå nämde herrar att på grund af nytt val åter inträda i kammaren. Som likväl hr Storckenfelt äfven af familjangelägenheter var härifrån hindrad, lyckades man endast med grefve Posse, Afven i detta hänseende lärer man mött stora svårigheter, hvarom man och man emellan berättas hvarjehanda. Återstod nu att fylla ledigheten efter hr Storckenfelt. Brist på kandidater var det icke, Vi börde uppgifvas ganska många statsråd, generaler och andra dignitärer de der, sågom det berättades, ingalunda lära varit obenägna att mottaga ifrågavarande uppdrag. Ej heller saknades förespråkaro för ett dylikt val. Men detta läns landsting är till två tredjedelar sammansatt af allmogemän och desse hade ingen lust att öka första kammarens redan nog stora mängd af band och krachaner med. nya sådana. Tinget blef derför. ense om att man jemte grefve Posse skulle insätta en bonde i första kammaren, Frågan var nu endast huruvida det fanns någon bonde, förmö gen och villig att antaga kallelsen. Det har hittills trotts och af ännu flera påståtts att ingen bonde skulle vilja gå in i första kammaren, emedan der icke vankas arfvode. Dessutom lägger naturligtvis det höga taxeringsvärde, som utgör en at qvalifikationerna för valbarheten, hinder i vägen för bondeval.. Dot befanns dock att inom länet ges flera: egare af större, till mer än 80,000 rdr taxerade jordar, och hvilka tillhöra allmogens klass, Flera af dessa voro äfven landstingsmän och ej obenägpa att åtaga sig uppdraget, hvadan detta ock lemnades åt hr Sven Andersson på Svenneby — en man med redbara egenskaper och stort anseen1e såsom jordbrukare och affärsman. Sedan isen nu en gång är bruten i detta afseende är det att förmoda det flere landsting framdeles komma att följa det gifna exemplet, så vida ieke tendensen hos första kammarens majoritet blir annorlunda än hittills. Specielt