Dagens Nyheter – 20 september 1872, sida 1

för hin! öfverenskommelsen var fedan gjord, allas vår heder fordrade dess uppfyllande; han hade ju förbundit sig att ns:m slåss med araberna och, å våra vägnar, för. säkrat dem om att ingen af os3 andra skule göra dem något ondt. Ingen ändring kunce häri ske, utan att vi skulle bli ansedda för pultroner eller förrädare eller begge delarne. OcKså måste generalen gifva med sig. Framför vårt läger låg en vidsträckt slätt, en syanerligen lämplig plats för en kamp sådan som denna; här infunno sig araberna på bestämd tid och uppställde sig i en lång linie med sina fanor, balfmånar, cymbaler och pukor. Sacrebleu! det var retande att se allt detta och inte få ge dem stryk. Vi framryckte också — kavalleri, fotfolk och artilleri — och i spetsen red Rire-pour-tout allena ett stycke framför alla andra. Generalen och scheiken hade ett samtal; hvarefter den blodiga leken begynte. : Sex araber framträdde ur ledet — det var armåns blomma — alla i praktfulla peraddrägter. De voro ståtliga karlar, ja, verkligt ståtliga. Duellen skulle ske med värjor; sådana hade blifvit på förhand utvalda; och af araberna skulle en och en i sender gå mot Rire-pour-tout. Våra trummor ljödo, och likaså deras cymbaler. Den förste araben red fram. Rire-pour-tout satt orubblig som ett hälleberg, och hans klinga sänktes så lugnt och varligt i arabens lunga. Inznad ni kunde binna ropa hallå! var; man